zannainspirerar

Nu börjar jag bli lite trött men även orolig. Var på ögonkontroll efter min Irit för ett par veckor sedan.

Läkaren frågar om jag inte har ont i andra ögat, och visst känner jag av det för jag har trott att jag ska få migrän hela helgen.
Nej då det är det irit i andra ögat!!!  Nu väntar kortisondroppar 6ggr om dagen och nedtrappning i ett par veckor och så fick jag fortsätta med droppar i andra ögat som iof såg bra ut men eftersom det är som det är så ska jag fortsätta droppa ändå tills nästa besök om 3 veckor.




Så jag känner att jag har en bra tysk ögonläkare som bryr sig om mig.

Japp idag fick det bli en injektion efter nästan 3 månaders tejpande/behandlande/tränande med min axel.

Sista utvägen för jag hinner inte med att ha ont och jag har inte tid att gå till läkaren!!

Usch det låter illa men det är så jag känner, jag har haft ont färdigt nu.

Jobbade ett par timmar innan det var dags för sjukgymnasten. Där blev det minimal träning men för första gången så märkte både jag och sjukg. att min baksida av låret jobbade muskeln blev aktiv även om benen skakar massor i kramper. Tyvärr så har vänster också börjat bete sig som höger ibland. Borde vara så att jag kan föra över det braiga från vänster till höger men ofta blir det tvärtom tyvärr.

Fick jobba lite så vi kunde stretcha ut musklerna på framsidan av låren också, känns sådär gott ont.

Jag fick behandling för mina onda muskler runt skuldran. Sjukg vågar inte trycka till ordentligt för att knäcka låsningar eftersom jag är så skadad och sargad i rygg/nacke/höfter.
Men massage är helt ok :)
 
Jag gav mig iväg vidare till HSN8 möte, och vad är nu detta? Hälsa och sjukvårds nämnden står det för. Jag sitter med i RÅFF RÅdet för fuktionshindade där det sitter representanter från många olika föreningar.
Jag har suttit där i ett år ungefär och vet egentligen inte vad det går ut på:)

Det är superintressant när politikerna berättar vad som händer.
Vi hade möte med en man som jobbar på vårdcentralsnivå också som är jätteintressant.

Rörigt och jobbigt för huvudet men väldigt givande information ändå.

Helgerna går faktiskt väldigt fort, detta trots att jag faktisk är ledig 3 dagar varje helg.

I morgon ska jag inte börja jobba förrän ca 11 pga att jag måste vara på VC kl 10. Alltid trevligt att träffa min läkare men jag har inte tid!

Idag så har vi varit iväg och kikat på match där vår dotter är tränare, de är bara 9-12 år och ni vet, hur olika stora som helst och springer som yra höns men ack så söta:)

Eftermiddagen spenderade jag med att städa min rullstol ordentligt och softa i soffan ensam hemma.

Jag behövde det för jag har gått omkring med en huvud/ögonvärk som inte riktigt vill släppa taget, och medicin vad är det:)

Nu väntar så ska det låta och så får vi se om det blir Wallander för mig i kväll när jag får sovmorgon i morgon

"Johan om du sitter här bredvid fönstret så får du inga ryggskott" :)

Han hade nyss fått ryggskott och lilleman trodde han blivit skjuten i ryggen.

De är för goa de små liven.

Vaknade i morse och hade så fruktansvärt ont i min axel. Satt och fikade vid köksbordet allt för länge i går så axeln hängde i luften och det är absolut inte bra.

Vi åkte och veckohandlade för att sitta hemma och tycka synd om mig är ingen idé.

Idag var det äntligen jättefint väder så jag passade på att vårstäda bilen. Måste tänka mig för väldigt noga när jag sätter igång med sådana saker.

Jag vet att ryggen tar stryk med en gång så jag städade lugnt och ordentligt och gick och lade mig i sängen och avlastade ryggen med en gång efteråt.

Hoppas att det gick vägen.

Jag åkte till tappen och körde in bilen i tvättet tom med vax så nu är den riktigt vårfin :)

Nu är jag dödstrött och väldigt illamående så nu tänker jag gå och sova......

Ja numera är det inte så ofta som jag blir arg.

Idag blev jag det dock, på en person som inte hade orsakat det hela men var den som svarade i tfn.

Jag pratade med VC i går om min axel och om det fanns en tidigare tid än den 22 mars till min läkare för en kortisoninjektion.

Nej det fanns det inte men ring i morgon kl 8 så får du en tíd och min läkare hade några stycken idag.

Jag klev upp tidigt och gjorde mig klar om jag skulle få en tidig tid......när jag ringde och kom fram 8.02 så skulle de ringa tillbaka kl 8.20. Redan här förstod jag att jag inte skulle få någon tid när det gick så lång tid innan de ringde tillbaka.

Hur som helst så ringde de mig 8.15 och hör och häpna men min läkare Har inga tider alls idag.  Då exploderade jag.

Det hela slutade med att den som svarade gick till sin chef som jag vet mycket väl vem det är. ringer tillbaka till mig och erbjuder mig en tid på måndag. Trots att man inte kan boka tider före kl 8 samma morgon.

Ja tack för den och tala om för den personalen som gav mig fel info i går att det var fel!!! Hon var ny fick jag höra, jag är också ny på mitt jobb och skulle aldrig ge någon information om jag inte var säker på att det var rätt kan jag tala om, då frågar jag hellre.


Nu måste jag gå ifrån mitt jobb för att få den jäkla injektionen men det är inte mycket att göra åt, jag kan egentligen bara på fredagar och någon tisdag men som tur är så besöker jag inte vc särskilt ofta numer förutom för provtagning som jag även kan göra på stora sjukhuset när jag ändå jobbar:)

Idag var det kassatjänsgöring planerad.

Japp det tyckte alla var bra och jag hamnade ensam i kassan. Skönt när personalen tar för givet att det går bra :) Och jag känner att det är ok för jag kan bara säga till så får jag hjälp, har personal strax bredvid.

Faktum är att jag är lite förvånad själv att det går så bra som det gör men njuter av att min hjärndimma som funnits så länge äntligen är borta.

Den kom av mitt smärttillstånd och även att jag var så stressad. Inget av detta finns kvar i någon större utsträckning och då fungerar jag mycket bättre....och jag njuter:)

Idag fyller min lille brorsson och gudson 1 år.

Jösses vad tiden går fort!!

Japp det gör jag för så mycket hjälp jag alltid har fått av dem på alla sätt och vis när jag har behövt det.

I går så plockade jag upp mamma i stan när hennes möte var slut. Jag hade varit och köpt en officeprogram till dem så jag passade på att slå alla flugor på en gång.

Installerade detta och visade mamma hur man sparar på rätt ställe i datorn och tom hur man scannar. Så nu är hon snart fullärd :)

Det är så mysigt för mamma och jag får lite ensamtid bara hon och jag och det gillar jag.

Så kram mamma

Och hennes kommentar var....ja den resan är helt otroligt men du har tagit dig ur det och kommit ut på andra sidan. KRAM

Som fyller hela 42 år idag :)

Nu är det "bara" en födelsedag kvar denna månaden sedan har alla 4:a i familjen firats:)

Så ska man länka till annat inlägg

Helgen har rullat på med bra fart.

Idag har jag jobbat och min kollega som jag jobbar lite mera med än de andra var sjuk, hjälp tänkte jag vad ska jag göra idag.

varför skulle jag oroa mig, jag klarade mig bra själv och kunde jobba med de andras saker. Bevisar att jag har kommit en bit till.

Var hos sjukgymnasten idag och det går fortfarande bara bra, benet skakar och musklerna låste sig men det är vardag för mig när jag tränar. Min axel vill inte heller vara med men det är också vardag för min del.

Jag och sjukg. kom överens om att nu har vi gjort massor för axeln så det är dags att gå till läkare behöver nog testa med en kortisoninjektion.....om det nu går att få till det på flera olika ställen.

Ringde VC och bokade en tid till min läkare där, 22 mars välkommen. Ja tur man inte är akut sjuk om man säger så haha jaja jag kan vänta.

Detta har jag försökt göra många ggr nu. Har fått ett mail från blogg.se men jag får inte till det som jag vill iaf. Verkar som jag är supertrög, haha går bra när man säger det själv.

Men jag blir galen och kan inte släppa det, någong gång ska det väl fungera.

Det var ett länge sedan min mage strulade med smärta.

Tog medicin för axeln i 2 dagar och det kraschade min mage med en gång.

Jaja jag vilar så går det över snart.

Vår älsta dotter fyller 20 år idag. Om 44 minuter så är det 20 år sedan hon föddes hur kan det gå så fort?!

I går fyllde min bror år så hurra för honom också:)

Kram på er.

Mitt i all min röra så kom det en neurologisk sjukdom och tog över mitt liv ett tag.

När jag blev lam i foten så började det en väldigt lång process av läkarbesök, undersökningar, inläggningar osv osv...

Jag var på mitt närsjukhus ett tag men när de sa att det inte fanns något fel så flyttade jag vidare till ett universitets sjukhus ett par mil bort.

Träffade en professor som pysslar mest med MS.

Ja det var den mest troliga diagnosen med mina problem men man fann inget i proverna som bekräftade den diagnosen.

Vet inte hur många magnetkameraundersökningar jag har gjort, hur många ggr de har tagit ryggmärgsprov.

Jag har varit hos en neuropsykolog som kollade arbetsminne och andra minnen koncentration osv.....

Idag när det har gått snart 6 år sedan detta började så vet jag att jag har en neurologisk sjukdom som ingen vet namnet på beter sig som MS men är inte en ren sådan iaf.(och jag bryr mig inte heller)

Eftersom jag är berikad med 2 neurologer en på universitetssjukhuset som jag fick träffa inför min nackoperation och som jag gärna fick ha kvar om det är ngt och en privat som jag blev remiterad till när min första gick i pension.

Nu behandlar vi symptomen som dyker upp och det passar mig rätt bra.

Mitt liv går upp och ner och vad som är fel alla gånger vet jag inte mer än mitt ben som är avsomnat efter operationen det går inte att ta miste på, och att det somnar av mera om jag rör mig så ryggen får mera "stryk" än vanligt då vet jag också...men resten ja det kvittar mig helt och hållet.

I ett inlägg i början skrev jag om min nackoperation.

Måste säga att det var nog den som gjorde mig gott i själen och psyket. Låter knäppt men jag blev tvingad att varva ner, hade massor av tid att tänka vad jag ville göra av mitt liv.

Under dryga 3 månader tvingades jag att ta tag i mitt liv och hur jag ville ha det i fortsättningen för mitt gamla liv ville jag lämna bakom mig. Den träningsnarkomanen finns inte mer, stressen som det gav mig höll på att knäcka mig helt.

Det är så att det kommer en tår i ögat när jag skriver det nu för det är jobbigt att faktist förstå hur illa det var.
Hur stressad jag var i kropp och själ.

Hur som helst så började jag träna "igen" hos sjukgymnasten men med en helt annan inställning. Nu skulle jag bli så bra det gick och jag skulle inte äventyra min kropp mera. Jag hade fått en chans iom operationen och den skulle jag ta och inte sumpa.

Här bestämde jag mig för att sjukgymnastik är bra och jag lärde mig sakta men säkert att göra saker sakta och kontrollerat.

Träningen gick sådär, jag hade massor med kramper i benen hela jag bara skakade.

Men vi slutade inte träna, vi bestämde att vi bryr oss inte om benet som inte vill utan jobbar på ändå. Det gick upp och ner men tiden i ner läget blev kortare och kortare.

När jag fick muskelmedicin så började vi se än otrolig förändring, helt plösligt så svarar kroppen på träning och jag kunde äntligen börja lita lite mera på vad jag kunde och inte.

Med träning hos sjukgymnasten 2 timmar/veckan och rehabbadet en gång så fick jag en jättebra balans i träningen.
ÄNTLIGEN kunde jag se framåt och inte ha ont någonstans. Tyvärr så kom min axel tillbaka men den tejpar vi mellan varven och det är superbra smärtstillande...inga piller eller kortisonsprutor mera! Så långt det är möjligt iaf.

Jag började sakta träna tennis och idag några månader senare så går det super och jag har kommit jättelångt, funderar på om jag ska ta det till nästa nivå och faktist se hur långt jag kan gå MEN här kommer mitt nya jag in. ORKAR kroppen detta?!?! Jag vill inte bli sämre igen. Denna tanke är helt ny i mitt liv sedan dryga året tillbaka och jag är så glad att jag tänker så. Nu jobbar jag, tränar en hel del och allting verkar fungera.......vågar jag?!

Vägen hit har varit dryga 10 år men jag trivs med mitt nya jag, ingen stress och jag tränar och bryr mig om mig själv hur jag ser ut och hur jag mår och allt är som det ska.

Det är inte kul att hamna där jag har varit och man måste vara otroligt stark för att lyckas ta sig ur det hela, det är som ett missbruk som man måste bryta.

Jag har gjort det och jag hoppas flera med mig lyckas få en bra tillvaro på sig liv antingen det gäller att träna mindre eller tvärtom att man behöver bryta något för att komma igång och att träna. Allting innebär i slutändan att man ska göra något som man själv mår bra av .


Ta hand om er där ute.
Kram.

När jag kom ut ifrån rehab som jag hamnde på efter min operation i ryggen så var jag snabbt tillbaka hos min sjukgymnast som jag hade kontakt med hela tiden under rehabtiden också.

Jag hade fortfarande min simning i minnet och det var det enda jag ville komma tillbaka till.

Någonstans mitt här i så kom basketen in i mitt liv.

Jag träffade på någon på rehab som spelade lite grann Tack Mattias:)

Var med en trägning och insåg jag har ett enormt bollsinne så basketen var som gjord för mig.

Mycket fart (som jag älskar men inte borde ha) Vi tränade och jag hamnade i centrum hela tiden och det var jag som vällte med stolen och fick bollen i huvudet. Ja en helt vanlig Zanna med andra ord.

Tyvärrs så kom olyckan och nacken gick sönder. Ingen sa att jag inte fick spela basket mera förrän nästan ett år senare. Det blev många basketträningar och det var jättekul.

Under tiden så tränade jag även hos sjukgymnasten och så simmade jag.

Jag och sjukgymnasten kämpade med lite träning och behandlingar och inget fungerade väl jättebra men så här i efterhand så var jag inte mottagligt för det heller.

Jag var så upp i varv så sjukgymnastisk träning gick på tog för sakta.

Jag fick sakta men säkert ge upp min träning för smärtan blev för stor. Fick någonstans bara gå på behandling för nacken och axeln gjorde ont.

För dryga 10 år sedan v 7 2001 gick jag i mål som viktväktare, jag hade gått ner 15,1 kg.

Med denna viktminskning som jag höll på med under ca 6-7 månader så började jag också träna mycket mer.
Jag började egentligen promenera för mig själv för att rensa hjärnan eftersom jag hade en del att hålla koll på. Dessa promenader gick fortare och fortare som blev seg jogging och som hela tiden byggdes på efter vad jag orkade.

Jag sprang till sist varje dag minst 5 km och så tog jag en promenad med maken före eller efter.

När vi var utomlands i sept 2001 så fick jag en fruktansvärd magsjuka som gav mig reumatisk värk efteråt:(
Min träning hamnade lite "down" under ett par år. Jag tränade men inte alls på samma sätt.

*************************************************************************************

Jag började träna på ett gym  2004 och då med en personlig tränare till och börja med och sedan lärde jag känna instruktörerna och berättade min reumatiska historia och varför jag ville börja från grunden med träning och inte bara löpträna.

Än en gång så höjde jag ribban långt över det normala. Först träna core en haltimma eller någon form av dansträning och så ett löppass uppepå det. Så höll jag på varje dag.

Jag sprang och hämtade barnen på förskolan eller tog cykeln så det blev ett par km till varje dag.

Som ni förstår så gick det åt pipsvängen med kroppen ,jag orkade inte och blev smalare och smalare men det insåg inte jag.

*******************************************************************************************
2006 blev jag lam i höger fot. Än en gång fick jag börja från början och leta fram något annat jag kunde träna med för löpträna fungerade inte alls längre.

Under åren som gått har jag simmat mycket och det var något som fungerade även om man har ont i kroppen:)

Jag tog ett steg till och bestämde mig för att jag skulle lära mig crawla ordentligt. Sagt och gjort så tog det inte så lång tid innan jag hade fått bra kläm på denna teknik och hade gått vidare till att göra voltvändningar och köpte en snorkel så jag inte ens behövde gå upp och hämta luft.

Med tiden så började ryggen göra sig påmind och all träning var en pina men tränade det gjorde jag, simmade varje dag. Hade inte kommit på ännu hur man kunde meditera utan det var full träning som gällde fortfarande.

*******************************************************************************************

2008 dagen innan nyårsafton kom jag för första gången till min sjukgymnast jag har idag. Smärtan jag hade var outhärdlig så hon skulle försöka hjälpa mig.
Det gick lite upp och lite ner under 2009 och jag var nog ett hopplöst fall men jag tyckte ändå att det gick framåt och fick sjukgymnsten att låta mig vara kvar.

*******************************************************************************************

operationen kom nyårsafton 2009 akut (nästan första inlägget i bloggen)
Vi fick en helt ny del av rehabilitera. Helt plötsligt kunde jag inte gå alls.

Fortsättning i nästa inlägg.

Var tar tiden vägen?!?!?

Jag jobbar på måndagen och vipps så har det blivit torsdag och sista dagen för veckan är gjord.

Min axel har varit förjävlig hela veckan, tejpade den i måndags lite hårdare än vanligt och jag tror det blev lite för bra.

Idag har vi tejpat om den igen och nu har jag nästan inte ont alls men ska smörja med voltarengel 3 ggr om dagen ändå för jag måste häva min goa inflamation.

Idag har jag tagit ett kliv till i jobbet och lärt mig kassan och lyckats sitta där själv och fixa det galant:) Det är så kul!!!

Kram där ute :)

Sjukgymnasten har sagt det flera gånger att hon ångrar så att hon inte filmade mig när jag började träna i augusti.

Ja jag hade inte velat se det men hon kunde jämföra med hur det är idag när allting går så mycket bättre.

Det hade varit ett bevis på att träning ger resultat och att sjukgymansten gör ett bra jobb.
Tyvärr så har vi ingen film :(

Idag har vi tejpat min axel igen, hoppas det ger sig ett tag igen.

Var helt inställd på att må skit idag när jag var ute i går. Blev dock positivt överaskad eftersom jag kände mig pigg när jag vaknade.

Lite orolig mage dock men jag åt lite fel mat och så lite alkohol i går så det var inte så konstigt.

Började dagen med att städa ur vårt kylskåp när det var ovanligt lite saker i det.
Konstaterade att det snart är dags att byta ut det för vi har haft det länge nu men jag tänker inte bara byta för bytandets skull och när jag städat ur det så var det helt ok igen.

Varit och veckohandlat så nu slipper vi det i veckan.

Vädret är helt super....fast nordanvind.

Tror minsann jag ska slappa resten av kvällen och har jag tur orkar jag kika på Wallander och ändå vara pigg i morgon när det är jobb igen.

Idag har vi varit och firat Nouri som fyllde 50 år i onsdags.

Det var en trevlig tillställning och för en gångs skull så valde jag att inte ta med bilen.

Händer väldigt sällan att jag dricker alkohol men idag var det rätt gott:)

Nouri är från Iran och han syskon har vi lärt känna ganska bra nu och det är supermysigt att umgås med dem tycker jag. Vore intressant att lära sig iranska :)

Ska Passa på att säga Grattis till min vän Petra som fyllde 40 år i onsdags och som frågade om vi kunde komma ikväll men jag kan inte dela mig.
Hoppas på en träff snart ändå.

Igår var jag på stan för jag skulle fylla i mina eyeliner.

Stället ligger bra till för att ställa bilen utanför så det är inga problem.

Nu var jag så tidig så jag ställde bilen utanför och rullade ner till själva stan en sväng innan.

Tänkte att det får bära eller brista om jag lyckas ta mig tillbaka upp igen på halkiga, sneda trottoarer.

Kan säga att jag fick jobba häcken av mig men jag klarade det!!! Jag tog mig upp och det stärkte mig självkänsla.

Idag har jag dock väldigt mycket kramp i benen men det beror nog både på träningen i torsdags samt mitt pass på stan i går och så låg jag platt på ryggen 1½ timma när jag tatuerades.

Men va fasen gör det när det är orsakat av positiva saker :)

Nu har jag sovit 1½ timma så jag orkar med 50 års kalasen som är om en stund.

Nu har jag varit i gång och jobbat ungefär en månad.

Första tiden så hade jag svårt att njuta av ledighet såsom veckodagar och helger. Jag har varit hemma så länge så jag behövde inte dessa dagar.

Nu njuter jag av dem. Lägger nog vissa saker åt sidan under de dagar jag jobbat för att göra dem när jag är ledig, tror jag.

I går kom jag iväg på rulleträningen första gången på flera veckor och det var härligt att träffa gänget som rullar. Jag rullade inte så långt men valde att träna styrka genom att rulla uppför en hyffsat brant backe 5 omgångar och det kändes i armarna sedan. Men gött var det allt.

Idag är det en hushålls sysslor som ska göras och sedan ska jag äntligen göra i ordning mina ögon igen:)

Det är ngt som händer varje gång vi gångtränar hos sjukgymansten. Spelar inte någon roll om vi bara tränar jättelite.

I måndags så trände vi pyttelite och sedan dess har jag haft en fruktansvärd nervsmärta i benen framförallt i fötterna. Det spränger och värker och brinner. Känner jag på dem så är de egentligen ganska kalla. Helt klara symptom på just nervsmärta.

Idag var fötterna även blåa:(

Det var sjukgymnasten som tog upp det att vi får samma resultat varje gång vi tränar på att gå fast på olika sätt.

Resultatet verkar vara att vi lyckas trycka någon/några nerver i kläm. Detta innebär att jag inte kommer vidare i min gångträning utan att bli ännu sämre.

Nu lät jag negativ men det är jag absolut inte men däremot är jag superintresserad av hur alla muskler och nerver påverkar kroppen.

Jag ska bli läkare i mitt nästa liv och börjar med anatomin redan nu när jag ändå mår som jag gör:)

Det som har gjort mig till den jag är är just att jag är så intresserad av hur allting fungerar och att jag är positiv till att komma vidare. Om jag inte förstår varför man behöver göra en viss sak och hur man ska utföra den så kan INGEN få mig motiverad att göra det heller. Detta gäller min kropp.
Andra saker i livet får man göra utan att veta varför varje dag kanske men det får man acceptera.

Jag har spelat tennis ett tag nu. Jag har bollsinne och nu har jag tom fått till tekniken att köra stolen på ett ganska bra sätt.

Måste bara få till min backhand, inte själva slaget utan att få hjärnan att koppla med kroppen att rulla åt vänster. Det går väääälidgt trögt.

Jag får mycket beröm av Anna att det slaget var bra och det var si och så men jag gör inget av det medvetet utan det bara blir.

Har en liiten fundering på om jag ska försöka bli lite mera seriös och verkligen försöka lära mig teknik bättre och kanske inte bara spela för skoj skull längre.

Är bara så rädd att jag ska ta i för mycket och rasera det jag har, allting är så bra just nu så jag vill inte att det ska hända något negativt.

Har en pensionerad spelare som gärna tränar med oss som jag kan ringa och fråga om han vill träna mig lite extra.....men det är bara en tanke ännu.

Vi får se.

Min kropp har gett upp helt när det gäller smärta från nacke och bröstrygg samt axeln. Jag vill verkligen inte ha kyla mer :(

Jag duschar varmt och går klädd varmt och försöker röra mig så jag inte stelnar och mer kan jag inte göra.

Äta medicin kan jag göra någon gång i bland bara för jag tål det inte så bra tyvärr.

Så nu har jag gnällt klart, träningen gick trots allt ganska bra :) Vi gjorde en ny övning och det fungerade också.

Ja så länge sedan är det sedan jag och maken träffades eller rättade sagt dagen vi då offentligt blev tillsammans.

Tiden går så fort och massa saker har vi gått igenom tillsammans.

Grattis älskling!

Och jag pratar om besöket hos reumatologen.

Det mesta var bra, lite vatten i ena knäet, axeln är stel men mycket bättre än för ett år sedan och det har med nackoperationen att göra.

Fungerade inte jättebra att byta sprutor rakt av till tabletter så nu ökar vi dosen lite och fungerar inte det så måste jag bita ihop och börja med sprutor igen.

Jag fick lära mig något väldigt bra när det gäller mina blåa fötter. Jag ska klä på mig en extra tröja och hålla kroppen varm för då flödar blodet bättre och kan lättare försörja mina fötter också.

Så länge man inte har ont av att fötterna är blåa så gör man inget åt det och nu mera så har jag inte så mycket smärta. Hoppas svullnad och smärta inte kommer tillbaka igen. Det finns medicin men jag strävar efter ett så medicin fritt liv som möjligt.

Jag brukar inte ge mig men denna gången tänker jag göra det och det känns helt ok.

Vad jag pratar om är min försäkring när det gäller olyckan där jag skadade nacken.

Jag har gjort vad jag har kunnat för att bevisa saker och ting, läkaren/försäkringsbolaget har gjort sin bedömning enligt underlagen som finns.

Klart jag tycker det är fel eftersom jag vet att problemen orsakades av olyckan men jag har andra saker som jag vill lägga min energi på.

Bl.a min rehab både när det gäller träning och jobb.

Ibland måste man inse att det inte är bra att lägga energi på saker som ändå inte går(kommer att förändra/s utan bara resultera i att man blir sämre på andra sätt.

Så bye bye nu hamnar det bland handlingarna.

Och knappt läsa de bloggarna jag följer heller.

Vissa läser jag i mobilen men eftersom jag inte har jättebra täckning på jobbet så blir det inte så mycket där heller. Läsa/göra privata saker från jobbets datorn är totalförbud enligt mig själv.

Igår var det tennis och det går verkligen bättre och bättre.

Jag tog det nog rätt lugnt i går eftersom jag var ledig fast vi veckohandlade osv såklart.

Idag så har jag badat på rehab, jobbat, varit hos mamma en sväng och klippt mig. När jag kom hem så var det dags för matlagning och nu sitter jag här.

Förstår alla som jobbar heltid att tiden inte räcker till.

Nu ska jag sätta mig och varva ner ordentligt så jag är lagom lugn i kroppen när jag ska sova i kväll.