zannainspirerar

Jag skulle inte vilja kalla det en skitdag.

Jag vaknade och hade ont i nacken och då fungerar inte någonting i kroppen, det trycker väl på ryggmärgen för allting känns lite halvsvajjigt.

 

Men saken är att den började bra. Ända tills vi kom hem från affären och från stora dottern där vi hämtat upp min symaskin.
Det som hände var att jag tappade symaskinen på foten, blev osams med maken över vad vet vi inte.
Japp tårarna bara sprutade och ilskan var obeskrivlig.

När jag hade lugnat ner mig och vi hade pratat så kom tankarna. FY vad jag hatar att känna mig hjälplös när det gäller vissa saker (som att bära en symaskin)
Troligen är det nog den jobbiga tiden i kombination av att tappa en symaskin på foten som fick allting att rasa eller....kanske var det meningen att jag faktiskt behövde få ur mig detta?

Tårarna sprutar och jag känner mig verkligen döledsen men kan egentligen inte sätta ord på vad det är för jag är inte längre osams med maken.

Tror på ngt sätt så här efteråt att jag behövde få ur mig det hela för att kunna gå vidare MEN det gnager fortfarande i mig att jag faktiskt inte KAN göra allting själv utan jag måste ha hjälp av någon annan =oftast maken som jättegärna ställer upp.

Ja det var den här dagen i morgon är en annan dag :)

Den här veckan har varit helt sjuk.

Jobbet helt kaos..........kände för att sätta mig i ett hörn och gråta ett tag.

Nacken protesterade så sömnen har blivit sådär.

Tur säger jag än en gång att jag har min sjukgymnast som kan massera och greja innan det går för långt.

 

 

Undra vad som väntar på måndag....bäst att vila ordentligt.

Yngsta dottern var och handlade på nyårafton. Hon köpte saker som man var tvungen att be personal kontrollera.
Idag när maken skulle handla på samma kort så säger personalen rakt ut att du har inte betalat förra gången du handlade.betalar du inte så spärras du att handla i vår butik.

Hmm jag satt i bilen och väntade så maken ringde mig.
Nu hyllar jag nätet i mobilen. Jag plockade enkelt fram kontoutdraget för aktuell dag/butik/summa.personalen försökte hävda att vi betalat med bankkort utan täckning.

Butiken kunde inte få fram kvittot hos sig själva men jag överbevisade personalen.

 

Han rättade till allting så nu ska kortet fungera men jag tycker det är så dålig stil att förutsätta att det var dottern som hade fått anvstäming och bara valt att gå rätt ut utan att betala eller att det var vårt bankkort som inte fungerade som det skulle.

 

Har inte kunden alltid rätt? Iaf tills de kan bevisa vem som faktiskt har fel.

Grattis till maken och mig.
Idag firar vi 24 år tillsammans.

Konstaterar att vi har varit tillsammans över halva våra liv. Helt galen känsla :)

Jag mådde inte så bra förra veckan utan hostade som en galning, astma och fick antibiotika/mängder med astmamediciner men jobbade för att det skulle flyta på jobbet även om jag kunde flexa ut lite tidigare än vanligt.

 

Denna veckan är jag mycket bättre på sjukfronten.

Det som har gjort mig arg/irriterad i dag är mäniskor som inte kan parkera sina bilar ordentligt.

 

Jag står utanför jobbet, ställer mig långt åt högre i min ruta för att jag ska kunna komma in i bilen när jag ska åka hem.

Jag får stå på handiakppen men tycker att det är mera schysst att de som kommer på besök ska få stå där. Jag vill inte ta upp den platsen varje dag hela veckorna.

 

Hur som helst, 2 dagar denna veckan har jag kommit ut till bilen och insett att jag kanske kan öppna min bildörr 10 cm....hur många lyckas klämma in sig på den lilla öppningen? Nja inte jag iaf. Jag måste öppna min dörr betydligt mer för att få med mig benen in i bilen.

Det var bara att gilla läget och sätta mig på andra sidan och lyfta över benen till förarsidan och så helt få med mig kroppen också.

 

När detta hände 2 dagar på rad utav 2 helt olika bilar så gav jag upp och ställde mig på handikappen varpå någon sköterska frågade varför jag stod där......de förstod att något hade hänt för de vet att jag inte vill stå där.

 

Det hela slutade med att chefen på stället...inte min chef visade mig andra platser där jag kan stå och lätt ta mig in på jobbet med hissen.

Så nu har jag en helt annan plats visst en handikapp plats men inte den utanför vår dörr precis. Det känns bra :)

Tänker mycker på andra hela tiden men det är sådan jag är.

 

Jag kom till sjukgymnasten i torsdags och adrenalin och ilska bara rök ur öronen......ska tillägga att jag fick vänta på hissen i 10 minuter hos henne för det var någon i huset som flyttade, fasen kan de inte sätta en lapp på hissdörren då när det är endast företag i huset och vissa har en tid att passa.

 

Vi ventilerade lite, hoppade träningen och jag fick lite go massage i stället och sedan var det bättre:)

 

Benen har varit helt kaputt hela veckan, har inte gått många meter alls och på jobbet har jag inte gått alls.

 

Idag när jag skulle ta av mig overallen efter min promenad så tappade jag balansen helt och ramlade över skor rätt in i skostället och fick något under min fot som gör så in i bänkens ont så nu går jag inte på den alls.

 

Jaja det går över och allting har nog med min förkylning att göra!!