zannainspirerar

Japp idag firar maken och jag 19-årig bröllops dag.

Fattar inte var tiden tog vägen, nyss firade vi 10 år på rodos....kändes som förra året eller ngt.


Dagen idag har varit jättemysig, jag och maken har verkligen uppvaktat varandra och haft det jättemysigt trots vissa vardags sysslor.

Jag har en hel del kusiner,,,,,tyvärr så har vi inte haft kontakt på väldigt länge. Våra pappor umgicks inte så det blev inte mycket spontan kontakt.

Jag har under vintern träffat 2 av mina kusiner, tjejerna och vi är födda åren efter varandra så egentligen skulle vi kunna ha mycket gemensamt. Vi är väldigt lika varandra:) Jättemysigt att träffa dem och numera kunna prata lite via nätet.

Idag när vi var i stan på dansuppvisning och jag rullade tillbaka till entrén eftersom jag fick gå ut på baksidan så står det ett gäng i vägen för mig.

Jag hinner tänka att va fasen flyttar han inte på sig för. Hmm det var min härliga kusin P-A......vi har pratat via nätet ett par gånger men nu hade han sett mig innan föreställningen och haffade mig efteråt, jättekul.

Det var en sådan härligt känsla att äntligen få prata irl.

Så nu har jag nystat upp 3 av 5 stycken och så finns det visst 2 till som jag aldrig hade hört talas om förut.

Jag är nyfiken på nya saker, började twittra för väldigt länge sedan men det rann liksom ut i sanden.

Nu är jag nyfiken på det igen och tänker göra ett nytt försök :)

Vill inte hela tiden tala om vad jag gör men vissa saker är kul att skriva och framför allt så kan man följa intressanta mäniskor och saker.

Vill ni följa mig så finns jag  @zanna_nilsson

Men precis som här kommer det inte innehålla så mycket privat information, jag vill trots allt vara lite anonym men ändå inte :) Svårt det där.

Jag hade bara varit hemma från jobbet i ett par minuter så knackar det på dörren.

Utanför står en man som säger att han är från teracom och att de går igenom tv masterna runomkring, han undrar om jag vill ha hjälp att göra en kanalsökning på tv:n.
Öhh nej tack svarar jag, då undrar han om det bor fler i huset och kikar upp åt fönstret på övervåningen. Nej bara jag säger jag och han går sin väg.

Saken är den att han visade ingenting som visade att han kom från teracom förutom ett papper som satt i en liten plastficka i hans byxor. Han åkte en mörk helt anonym bil så undrar vad han spanade på.

Hoppas att han inte har tänkt komma tillbaka.

Om jag tänker tillbaka ett år till den 17 maj 2011 och jämför min hälsa så är ingenting sig likt tror jag.

Vilken resa jag har gjort under detta året.

Från att vara rullstolsburen och inte ens kunna stå på benen utan att risker att ramla. Smärta som inte var av denna värd. Ja hela jag var totalt upp och ner.

Och nu, jag tränar är nästan alltid stabil i hälsan med vissa nedgångar och att det har tillkommit någting i min fot men annars går det inte att jämför mig.

Det är så härligt att tänka tillbaka hur lyckligt lottad jag var som fick operationen och just min operation gick helt som den skulle förutom att jag fick stora problem med halsen och maten....de sviterna finns kvar delvis i halsen och magen som inte kan ta hand om mat på samma sätt längre...men vad gör det?!?

Så idag var en skräckfylld dag och i morgon var en sovande dag...för ett år sedan.

Jag har fått en jobbigt problem med min höger fot. Ja förutom att den är nästan obrukbar funktionsmässigt och blir blå/kall osv osv.....

Saken är den att det jag kan gå så gör jag inte avstamp över stortån som man normalt sett gör när man går utan min fot viker sig utåt och jag gör mitt avstamp rätt över alla tår utom stortån och  lutandes mot lilltån.
Detta innebär att varje steg jag tar så stretchar jag alla senor, muskler, ligament osv... i framfoten så nu är det så illa att det tom gör ont att ha strumpor på foten. Minsta lilla som trycker ihop foten gör ont och sätta ner den och gå eller bara att ha sandalerna på mig på jobbet är en pina.

Vilar jag en längre stund =ett par timmar så är det bättre men så fort jag börjar gå lite igen så är problemet tillbaka.

Det finns ingenting att göra åt det som fungerar för mig och som inte ger min andra besvär istället. Alternativet är att inte gå alls =använda rullstolen på heltid men jag vill jobba med den förmågan jag har kvar!

Jaja nu har jag gnällt klart och problemet är kvar men jag hoppas på sikt kunna lösa det hela.

Jag har kännt det förut, om jag ligger i solen så känner jag bara värmen på vänster kroppshalva. Har många ggr kännt med handen om det varit skugga över höger kroppshalva men inte då, jag ligger i solen hela jag.

Det är helt klart ngt konstigt och jag får nog passa mig om jag inte känner värme så jag inte bränner mig på ngt annat som typ för varmt vatten osv....Kanske är det likadant med kyla, kanske känner jag inte det heller lika bra som i vänster kroppshalva.

Vart tog helgen vägen?!?

Helt plötsligt konstaterade jag att klockan är 18.30 och det är SÖNDAG kväll. I morgon är det jobb igen.

Kul iof men nu hängde jag inte med riktigt....bevisar att jag har haft att göra hela helgen vilket har gått bra det också.

Asså jag blir tokig.

Först ligger jag vaken hela natten för att jag har åkt ur a-kassan mellan bytena.....fixar snabbt som attan en ansökan till mitt gamla för att sedan byta i nästa månadsskifte för den informationen hade jag fått innan.

Idag kommer det ett välkomstbrev från nya a-kassan att de hälsar mig välkommer from 1 Maj !!!

Så varför kunde de inte kläckt ur sig det med en gång att de tog in mig tidigare än vad de skrev till mig.

Jaja hur som helst, just nu verkar jag ha 2 medlemsskap och jag skiter i om jag betalar dubbla avgifter eller vad som nu händer.

Åhh va trött jag blir när det händer saker som man får panik över på nätterna när man ändå inte kan göra ngt åt det.

I går när jag kom hem ganska trött och sliten så hade jag fått ett brev från a-kassan.

När jag började jobba så fick jag byta fackförbund och a-kassa......jag kolla de upp allting men ändå så blev det fel!! Jag åkte ur min gamla a-kassa 1 maj och den nya hade begärt utträde åt mig den sista maj eftersom jag gett dem fullmakt att lösa övergången åt mig.

Ja nu satt detta i min hjärna heeeeelllla natten som en panikatack. Ändå visste jag att jag inte kunde göra ngt åt det mitt i natten.

Jag kunde inte ens bada hela min tid i morse utan gick till jobbet en halv timma för tidigt enbart för att lösa mitt problem, japp och så som det verkar nu så är problemet löst.

Men usch vad jag hatar sådana här saker.....det tar på kroppen och psyket.

Idag har jag varit i Ljungskile och hälsat på treklöverhemmet.

Jag har varit där på rehab 2 ggr och fått enormt bra hjälp på vägen.

Idag konstaterade jag att jag är helt klart med rehab på det viset...jag har konstaterat det innan men nu är jag helt säker.

Jag kastades tillbaka i tiden om hur dålig jag var och hur mycket jag fick kämpa med allting.

Idag kan jag sträcka på mig och konstatera att jag gjorde rätt som inte gav upp överhuvudtaget.

Det kändes skönt att få säga till flera av de andra att det är så viktigt att finna sin egen rehab på hemmaplan, att man har rätt till hjälp på sin egen nivår men man får kämpa!!

I går fick jag ett mail, ett mail som jag har läst och läst och läst. Vad jag än gör så kommer jag på mig själv med att tänka på denna familj även idag.

Det handlade om en pojke som trots svår allergi, astma har lyckats vinna och komma på bra placering inom konditionsidrott.
Denna pojken är ett bevis på att man trots "handikapp" kan bli riktigt bra.

Tyvärr fick han inte fortsätta sitt liv......endast 11 år gammal drabbades han av en hjärnblödning och finns inte längre med oss.

Alla mina tankar går till denna familj.

Ta vara på dina nära och kära, livet kan ändras väldigt fort.

*kramar*

Jag var där för ett par veckor sedan och träffade en annan tekniker. Jag har nämligen fått väldigt ont i min framfot i den sämsta foten.

Hon tyckte att det avhjälper vi med inlägg....jaja tänkte jag, har nog gått igenom ett antal inlägg och div slipningar.

Återbesöket bokade jag till min ordonarie tekninker som känner mig.

Träffade henne idag och då har jag haft mina sulor sedan i fredags och konstant kramp i mina tår. Japp inlägget gör så att skon klämmer...jag tippar utåt med foten och det är inte så smart när jag inte har någon vidare funktion i foten.

Vi bestämde att vi inte gör mera för om man inte kan få något åtgärdat utan att få något annat på köpet så kan det kvitta.

Hur som helst så är jag fruktansvärt överrörlig i högerfotens framfot på lilltåsidan. Klart jag blir det för jag gör inte ett normalt avtrampt på stortån utan jag lägger all vikt på utsidan av foten.

Så nu har jag gnällt klart.

Jag har fasat för hur jag ska må när värmen kommer. Jag känner att jag sakta sakta blir vingligare när jag går och armarna är lite sladdrigare och jag är lite snurrig.

Annars mår jag bra:)

Jobbet går bra så det är bara att försöka hitta strategier för det mesta.

Ja så har jag kännt mig sista veckan....håret har varit så långt så jag tänkte att jag måste snart ha mössa på mig:)

Nu är jag klippt till en snygg frisyr som jag startade förra ggn jag klippte mig....men det tar ett tag innan man den där perfekta längden.

Jag har jobbat idag och min axel den är inte bra :(

Var hos sjukgymnasten och vi kan fortfarande inte träna fullt ut eftersom axeln säger ifrån .....

Men något som är positivt är att det går fortfarande framåt....saker som inte fungerade för en månad sedan fungerar mycket bättre idag:)

Sjukg. tycker att jag är bättre sedan jag började jobba, hon märker inte stress ingen/inga bakslag i kroppen utan allting är jättebra.

I sommar har jag fått ett annat schema......8-12 varje dag under 10 veckor förutom min semester. Kan man ha det bättre, jobba men ändå vara ledig.