zannainspirerar

En väldigt trevlig neurolog ringde mig idag, han som hoppat in som vikare för min ordinarie. Lät väldigt ung och pigg men visade sig vara 68!! år

Vi pratade om hur jag mår och hur det fungerar, till min glädje så ville han se till att det blir så bra som möjigt för mig.

Han känner också min förra neurolog privat (som fick släppa mig pga åldern men som forskar fortfarande)

Vi pratade lite om man kankse ska göra en MR över hela ryggen för att de om det finns flera förträngningar eftersom mina ben och armar domnar mellan varven. Nu ska jag ha semester och så även läkarna.

Vi ska höras av framåt hösten och jag är nöjd så länge jag får mina mediciner utskrivna så jag fungerar så bra som möjligt och det var vi helt överens om :)

Om jag tänker tillbaka ett år till den 17 maj 2011 och jämför min hälsa så är ingenting sig likt tror jag.

Vilken resa jag har gjort under detta året.

Från att vara rullstolsburen och inte ens kunna stå på benen utan att risker att ramla. Smärta som inte var av denna värd. Ja hela jag var totalt upp och ner.

Och nu, jag tränar är nästan alltid stabil i hälsan med vissa nedgångar och att det har tillkommit någting i min fot men annars går det inte att jämför mig.

Det är så härligt att tänka tillbaka hur lyckligt lottad jag var som fick operationen och just min operation gick helt som den skulle förutom att jag fick stora problem med halsen och maten....de sviterna finns kvar delvis i halsen och magen som inte kan ta hand om mat på samma sätt längre...men vad gör det?!?

Så idag var en skräckfylld dag och i morgon var en sovande dag...för ett år sedan.

Jag var där för ett par veckor sedan och träffade en annan tekniker. Jag har nämligen fått väldigt ont i min framfot i den sämsta foten.

Hon tyckte att det avhjälper vi med inlägg....jaja tänkte jag, har nog gått igenom ett antal inlägg och div slipningar.

Återbesöket bokade jag till min ordonarie tekninker som känner mig.

Träffade henne idag och då har jag haft mina sulor sedan i fredags och konstant kramp i mina tår. Japp inlägget gör så att skon klämmer...jag tippar utåt med foten och det är inte så smart när jag inte har någon vidare funktion i foten.

Vi bestämde att vi inte gör mera för om man inte kan få något åtgärdat utan att få något annat på köpet så kan det kvitta.

Hur som helst så är jag fruktansvärt överrörlig i högerfotens framfot på lilltåsidan. Klart jag blir det för jag gör inte ett normalt avtrampt på stortån utan jag lägger all vikt på utsidan av foten.

Så nu har jag gnällt klart.

Ajajaj vad ont i magen jag har haft hela helgen.

Troligen är det nog en släng av magkatarr för jag tycker det blir lite bättre en stund efter medicin.

Jag är värdsbäst på att ignorera symptom som jag troligen vet vad det är för ngt...har nog känt av magen fast mera i bröstkorgen ett litet tag och nu brakade det loss ner i magen.

ja hur som haver så känner jag mig bättre fast det kommer ta en bra tag innan jag är tillbaka med maten där jag var innan detta hände :(

Tur man har näring att dricka så den biten får jag i mig iaf.

Idag ha jag varit hos ögonläkaren för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Förra ggn så ville han vidga pupillerna men då hade jag bilen med mig och så jobbade jag så det tackade jag nej till .

Tog reda på inför dagens besök och jo det är tanken att det ska ske idag. Fixade med jobbet så jag bytte dag med i morgon och så fick maken följa med eftersom jag inte skulle kunna köra.

Vad händer?!?! Jo läkaren kikade med ett stetoskop som han satte på sig själv och in i mina ögon så slapp jag vidga pupillerna!! ja så besöket var över på 10 minuter.

Hade jag inte jobbat så hårt på att lösa allting så hade det inte gått så smidigt antagligen.

Nu ska jag droppa ögonen ett par veckor till och fasa ut kortisonet och så åter ingen om ca 7 veckor.

Det är en väldigt nogrann ögonläkare jag har träffat på vilket känns väldigt bra för min del.

Nu är det lite kaffe trots magen och så tänker jag lägga mig och läsa samt kurera min hals som gör ont i dag också......

Idag har jag träffat en i mina ögon sett en väldigt kompetent och duktig ortoped.


Han gjorde massa tester och sedan bedövade han axeln för att göra samma tester igen men utan smärta.

Han konstaterade 2 fel i axeln och det ena tror/hoppas vi att han åtgärdade med en kortisoninjektion och det andra vet vi inte hur illa det är men att det troliga är operation som jag snällt talade om att jag inte vill göra mer än i absolut nödfall. Hoppas att muskeln inte har gått av iaf. Man får helt enkelt väga för och nackdelar.

Jag hade ont i min axel och i dec/jan 2010-11 så visade magnetröntgen en lätt inklämning i axeln. Läkaren då sa att det inte fanns något fel alls.....

Idag så talade läkaren om för mig att det var fel redan på den magnetröntgen men nu ville han göra en ny för att se om ngt har förändrats.

Så jag väntar på en tid så får vi se vad som händer.....nu är det vila över påsk som gäller iaf.

Jag har haft ont i min axel väldigt länge, vi har "rehab" tränat den och allting har gjort den sämre.

Jag har gått med en tejpad axel i perioder som hjälpt mig lite grann, jag fick en kortisonspruta i februar som gjorde den lite bättre.

Men så fort vi har försökt jobba på alla 4:a så har axel sagt ifrån och minsta träning blir likadant.

Jag tröttnar för det gör att jag inte kan träna det som är viktigt för resten av kroppen.

Pratade med min läkare på vct i måndags seneftermiddag, remissen gick iväg samma dag och idag ringde ortopeden mig på jobbet och erbjöd mig en tid på tisdag.
Ingen axelspecialist utan en "vanlig" ortoped.

Jag tänker vara laddad inför det besöket med ett intyg från min sjukg där det står vad vi har tränat , vad jag inte kan göra osv.....

Så nu får vi se vad som händer .....eller inte händer.

Idag har jag varit på ortopedtekniska för jag har problem med min fot jag inte kan använda. Trots att jag sitter i rullen och inte går så mycket så får jag någon slags tryckskada i foten.

Har fått lära mig idag att ett underben vägen 5!! kg. Så även om jag sitter så har jag alltså alltid 5 kg tryck på min fot.

Jaja nu gjorde vi avtryck till nya inlägg för att få till någon slags avlastning på foten, jag formligen hatar att grejja med sulor fram och tillbaka.

Hann jobba en del både före och efter besöket för att efter jobbet bege mig till bettfysiologen till vad jag trodde skulle vara en efterkonstroll. Jag tycker nog käker har varit rätt bra sedan sist.

Japp ända tills de tryckte på käkleden. Så nu blev det en injektion till för att få bort resterna av inflamationen. Bettfysiologen gick lite längre in i leden den här gången. Jag brukar inte märka av bedövningen men idag gjorde jag det.

Halva pannan somnade av och jag var så slät och fin och totalt orörlig. Så nu vet jag hur jag skulle se ut med botox :) Skojjade lite att jag skulle behöva en injektion på andra sidan också så hade jag varit helt rynkfri :)

Och jag pratar om besöket hos reumatologen.

Det mesta var bra, lite vatten i ena knäet, axeln är stel men mycket bättre än för ett år sedan och det har med nackoperationen att göra.

Fungerade inte jättebra att byta sprutor rakt av till tabletter så nu ökar vi dosen lite och fungerar inte det så måste jag bita ihop och börja med sprutor igen.

Jag fick lära mig något väldigt bra när det gäller mina blåa fötter. Jag ska klä på mig en extra tröja och hålla kroppen varm för då flödar blodet bättre och kan lättare försörja mina fötter också.

Så länge man inte har ont av att fötterna är blåa så gör man inget åt det och nu mera så har jag inte så mycket smärta. Hoppas svullnad och smärta inte kommer tillbaka igen. Det finns medicin men jag strävar efter ett så medicin fritt liv som möjligt.

Idag var jag hos min arbetsförmedlare en sväng. Han är super och verkligen lyssnar och förmanar mig att ta det lugnt. Just nu är han tacksam att jag har så nära och bra kontakt med min sjukgtymnast för det är hon som känner mig bäst hur jag mår. Allt för att vi ska förhindra neråtgående saker i tid om det kommer.

Jag ska jobba på som jag gör nu ett bra tag framöver, inte stressa fram något som i slutändan kanske inte blir alls bra. Känner super att ha sådan uppbackning därifrån.

Jag rullade på stan en kort sväng och var inne på Flach som hade halva reapriset, En jättefin skjorta och en supertuff kort kavaj köpte jag för endast 200 kr, inte illa :)

Var hos bettfysiologen för som bekant så har jag fått inflamation i min öga och har så jäkla ont i käket på samma sida. korrigerade mina bettskenor lite igen! men eftersom det både är muskler och leden som gör ont i slutade med att jag fick en kortisoninjektion i käkleden. Har fått många förut men sista gången var i november 2006. Mina sprutor är med andra ord väldigt bra och sedan jag gick över till tabletter i stället så blossar det ena upp efter det andra:( Det blir nog till att börja med sprutor igen ......men det tänker jag dra på till efter mitt besök med reumadoktorn nästa fredag.

Så en bra fredag trots sprutan....nu vilar jag så jag förvaltar kortisonet så bra som möjligt så det gör så stor nytta som möligt. Eftersom jag är van att äta flytande mat sedan i somras så kan jag lätt göra det ett par dagar igen.

Konstig för vid varje besök så ifrågasätter jag mediciner i hopp om att jag ska kunna ta bort något. Varje gång får jag samma svar.....Jaja bara att gilla läget.

Vi pratade om mina blåa fötter och mina kära kramper hur vi ska hantera det hela....vet inte om jag var så mycket klokare när jag kom hem. Lite kanske, mest för att jag fått klart för mig att jag äter inget i onödan iaf.

Mina fötter ja visst är det ngt fel på nerverna till fötterna eftersom de blir helt blå men att göra ngt åt det är svårt. Så länge jag vet att det inte är ngt farligt så bryr jag mig inte så mycket.
Som min mamma sa, det är ingen skönhetstävling och hon har så rätt.

Så länge fötterna inte svullnar upp igen eller gör så förbannat ont som de gjorde en period så är jag nöjd och kan  leva med det hela.

Nu dröjer det till nästa besök eftersom det är när jag hör av mig och det gör jag bara i nödfall ;)

Åkte iväg till vårdcentralen för att ta bort en grej i nacken.

Var och visade den för en läkare för ett par veckor sedan som tyckte att den skulle tas bort för den blev inflamerad och satt på ett jobbigt ställe i nacken.

Bokade en tid till min ordinarie läkare och hon tyckte absolut inte att jag skulle ta bort den.

Både för att ärret skulle störa min fina nacken med tattuering mer än vad den lilla grejjen gör. Hom ville inte heller skära mig just i nacken. Hon motiverade ett tag och ja jag gav mig. Måste ändå lita på läkaren och jag vill inte ha det värre än vad det är.

Det blev en pratstund i stället och hon tyckte jag såg så frisk och välmående ut :)

Med tanke på att hon har följt mitt helvete under många år så såg hon jättestor skillnad.

Och ja jag känner mig frisk och välmående också.