zannainspirerar

Det är lite svårt att få tid till att blogga när man jobbar mycket.

Testar att gå upp i tid eftesom det behövdes på jobbet och ja det fungerar och nej inte i längden.

Men nu är det bara 2 dagar kvar och sedan semester!!!!

När jag kommer tillbaka så jobbar jag som vanligt i en månad och sedan går jag upp till 75% och det är den tiden som känner helt perfekt. 100% är för mycket och 50% är för lite så det kommer bli super :)

Jag har fått fortsatt jobb till hösten, inte på papper men det kommer att fortsätta och jag kommer att få fortsätta utvecklas och öka min tid.

Nu hoppas jag på en lugn sommar och att kroppen ska hämta sig lite från vad det nu är i kroppen just nu.

Japp igår gick det ut ett mail att jag är anställd till de berörda.

Igår hade jag löneförhandling och idag skrevs papprena och på måndag startar anställningen.

Allt detta från erbjudande till start på anställning på 2 veckor och då har det varit påskhelg emellan.

Nu har jag landat i det hela och kan planera mitt jobb som jag vill göra det för innan har jag flutit runt lite utöver de andra.

Känns jättebra och få börja klättra på stegen uppåt för inte tänkte jag stå och stampa....fast jag ska skynda långsamt och jag tänker ta micropauser så fort jag får tillfälle.

Tänkte INTE göra samma misstag som jag gjort innan och vara fröken perfekt!!

Så idag är jag dödstrött och ja då ligger jag på soffan och myser under min filt och det är helt OK.

Jag hade ett mål när jag gick in i projektet och började arbetspröva. Ett delmål kanske jag ska säga.

Målet var att bli kvar i företaget även om det betydde att jag inte fick jobb på just den avdelningen jag är på.

Idag har jag blivit erbjuden jobb på just min avdelning och det fungerar super......har dock inte offentligt tackat ja ännu men det blir så.

Vet dock inte så mycket om det blir ett vik av det hela för det sa chefen faktist inte. VI får se , jag har tagit mig in och då kan man alltid flytta på sig :)

Mitt nästa mål kan jag inte påverka för det saknas en utbildning för det ännu hos oss så jag måste vänta och det är nog bra :)

Förstår inte var tiden tar vägen.

Jag konstaterade idag att jag har jobbat i dryga 2 månader nu och egentligen så har jag inte mått ett dugg sämre av det utan tvärtom :)

Visst jag har stunder då hjärnan har gått på semester och jag börjar se ett mönster när det händer. Nästa vecka så ska jag se om jag kan göra ngt åt det. tror det ligger i energi intaget för hjärnan.
Det händer nämligen de dagar jag har tränat hos sjukg och går raka vägen till jobbet.

Det innebär att jag äter frukost vid 7 och så blir det ingenting förrän lunchen vid 12. För många timmar utan mat och absolut fel när jag har tränat också och gjort av med en massa engergi. När jag väl äter så blir det paltkoma för hjärnan istället och det blir också helt tokigt.

Det är min största styrka just nu att jag kan tänka tillbaka och rannsaka mig själv när något inte är helt ok. Ofta så finner jag vad felet är och nästan alltid kan jag göra något åt det för att sedan utvärdera igen.

Idag var det kassatjänsgöring planerad.

Japp det tyckte alla var bra och jag hamnade ensam i kassan. Skönt när personalen tar för givet att det går bra :) Och jag känner att det är ok för jag kan bara säga till så får jag hjälp, har personal strax bredvid.

Faktum är att jag är lite förvånad själv att det går så bra som det gör men njuter av att min hjärndimma som funnits så länge äntligen är borta.

Den kom av mitt smärttillstånd och även att jag var så stressad. Inget av detta finns kvar i någon större utsträckning och då fungerar jag mycket bättre....och jag njuter:)

Idag har många saker löst sig på jobbet.

Bara det med att få inloggning till alla program jag behöver. "min" datorn där jag kan sitta på distans och jobba har fått installerat de programmen jag behöver.

Jag har varit hos vakten och tagit ett foto till mitt passerkort.

Nu känner jag att jag verkligen jobbar:)

Har suttit själv och jobbat en del i dag och jag trivs verkligen superbra:)

Nu väntar träning hos sjukgymnasten och det går nog bra det också.......behöver bli av med lite kramper.

I går spelade jag tennis, bästa träningen någonsin. Jag kunde till och med leka med bollen och skjuta tillbaka. Den känslan alltså...)

Idag har jag badat på rehab. Därifrån till Jobbet som förövrigt ligger på samma ställe nästan.

Tyvärr har det strulat till sig ordentligt med arbetsplatser alltså skrivbord och datorer, jobb finns det massor.

Så nu är tanken att jag ska jobba lite på distans nere på bokningsbyrån där jag varit ett par veckor innan och trivdes jättebra.

Det löser sig med tiden säger både jag och chefen, hon kunde likagärna bara sagt tack och hej för vi har inte plats.

Jag har funnit mitt lugn igen så jag pysslar och grejjar med allt möjligt och trivs med det.

I morgon ska jag en sväng till ögon för jag har fått inflamation i ögonmuskel igen, hade massa problem med detta för sådär 4-5 år sedan och det har varit borta sedan dess. Får se vad de säger. Ingen farligt men lite jobbigt.

Idag har jag varit på kurs i patientsystemet Melior.

Fattar inte vad 4½ timma med lite fika emellan tog vägen!!!

Det var superintresant, det kanske är bara för att jag har äntligen har hittat rätt.

Det finns så mycket att lära :) På onsdag när jag jobbar så får jag praktisera lite grann hoppas jag.

Hej hopp det går undan i svängarna.

Tur är väl att jag tycker om snabba ryck:)

Började på en annan avdelning i dag där det finns ett behov av min insatts för ett projekt, när det är klart går jag tillbaka till min egen avdelning.

Ju mer jag lär mig desto större chans att det finns ett jobb för mig framöver:)

Har hunnit med sjukgymnasten idag och nu äntligen är de jobbiga helgerna över och allt går på normal nivå, pust!
Som vanligt så gick det helt ok att träna, lite mera kram och domningar efteråt men inget utöver det vanliga som tur är.

kram där ute

Och det var länge sedan jag tyckte att en röd dag var ngt bra. Eftersom jag hängt upp mitt liv på träning och alla vardagliga saker så har helgdagar varit helt onödiga.

Denn veckan har jag jobbat 3 dagar och iof bara tränat 2 pass med olika saker men det har tagit min kraft.

Har snabbt konstaterat att jobba mina 10 timmar kommer räcka mer än nog ett tag. Tillsammans med den träningen jag mer eller mindre är tvungen att utföra för att kroppen ska orka jobba blir totalt en halvtids tjänst.

Roligt är det och framför allt så kommer jag ut, jag tänker inte så mycket på framtiden utan tar en dag i taget och när jag går hem så har jag inga tankar på jobbet.

Det är en helt ny sida av mig, och den är bra!!!

I morgon väntar en innebandy match 12 mil hemmifrån för lillan så det är bara att vara snäll och köra. Trist med sträckan men jag ser gärna matchen:)

Det är ett väldgit intressant ställe måste jag säga. Jag har varit på utbildning där idag så jag vet vad mina journaler har att vänta när jag är klart med dem.

Jag har verkligen fått ökad förståelse för olika avdelningar och olika göromål måste jag säga.

Än så länge går det bra fast jag klarar inte att sitta som jag gör nu. Mina ben är tunga som bly mera domnade och det har nog med ökat tryck i ryggen att göra.

Funderar på om jag kan få med min egen stol i morgon så jag har chansen att ändra sittställning även om jag inte kan höja bordet ännu.


Får fundera under natten och ta bestlutet i morgon.

Ser fram emot att utvecklas och öka mina arbetsuppgifter men inte förräns jag känner mig reda för att ta ett kliv till utan att det blir för mycket och stressande.

Chefen för flera enheter bl.a där jag har börjat kom idag när jag skulle börja jobba.

Hon satte sig ner och gick igenom en hel del saker, bl.a sekretess.

Mycket har jag varit i vårdsvängen för egen del men först nu förstår jag att ingen obehörig ska läsa min journal. Har känt mig lite obekväm med att ha varit på flera olika ställen på sjukhuset.

Tillbaka till mitt jobb, ja ni förstår att jag har börjat på vårt sjukhus på en av enheterna på sekreterar sidan.

jag fick en massa info och vi surfade runt på deras webplats osv osv osv......Kunde ärligt tala om att bara hälften fastnade men jag har inte för avsikt att kunna allting innan jag ens har börjat, det kommer.

Hon är en sådan person som man kan prata väldigt öppet och ärligt med och det känns så skönt.

Visst längtar jag till jobbet i morgon men känner mig helt bekväm med att jag inte jobbar förrän på onsdag och den känslan existerade inte när jag var arbetsför 2009.

Det är ett bevis på att jag verkligen har hittat lugnen:)

På måndag den 2 jan så gör jag min första arbetsdag på infektion som sekreterare.

Ska bli jättekul att komma igång, dock verkar det som det kommer bli problem from februari då de har en personal som arbetstränar på sin egen tjänst och som ska gå upp i tid. Hon och jag får ha samma arbetsplats vilket innebär att vi inte kan jobba samtidigt.

Tiderna hon har bokat kommer inte passa min kropp och liv och särskilt inte om jag också ska jobba lite mera. Känner mig lite putt men försöker göra allt för att ta det positivt och inte tänka på det nu utan ta det lite längre fram.

Men tänker gör man oavsett om man vill eller inte tyvärr.

Jag har lyckats ta mig in på ett stort ställe och få arbetspröva.

Idag fick jag en person som jobbat på pre rehab reda på att när han försökte få in en person på just denna arbetsplats så var det stört omöjligt.

Då känner jag att är man lite påstridig, framåt och pratar för sig så bevisar det att det faktiskt går.

Jag fick också veta av min arbetsförmedlare reda på att man kommer in in på sjukhuset de är stört omöjligt men ändå lyckades jag:)

Så ge aldrig upp förrän man känner att det absolut inte går och att man har tömt ut alla sina kanaler.

* ring och prata med den ansvariga för just det företaget.

* fråga igen fråga om du kan skicka ditt cv

* Sök arbetsprövning på företag där man vet med sig att man har lite kunskaper (i mitt fall asministration) och  
   det är olika på olika ställen men grunden är den samma.

* Försök att få till ett möte så de ser ditt ansikte, mötet kan vara helt förutsättningslöst.

* Det bästa är såklart om man har med sig arbetsförmedlare för i mitt fall så handlar det om att komma ut i arbete
   igen och det kommer att ske med bidrag från arbetsförmedlingen antingen jag vill eller inte.
 
   Rullstolen ÄR ett hinder även om jag är helt ok i huvudet annars.

Lägg ingen energi på bemanningsföretag, där är vi mer eller mindre portade. Jag pratade med fleratlet av dem när jag var på gång ut förra vintern. Var på besök på ett ställe, hon satt och grät när jag berättade min historia men inte hjälpte det mig.