zannainspirerar

 

Jag har funderat sedan i söndags om jag ska skicka en egenremiss till neurologen på mitt hemsjukhus.

 

Bollade lite med maken, sjukgymnasten och så ringde jag och pratade med en sköterska på mottagningen också.

 

I går så skrev jag en remiss ganska hårda men väl valda och väldigt ärliga ord. Skickade den idag.

 

Jag berättade att jag inte ville dit men det vore enklast och jag talde om att jag inte tänker bli misstrodd eller felbehandlat någon mera gång för då kan de skicka tillbaka remissen till mig utan åtgärd.

 

Jag var också tydlig med att jag vill ha kvar den medicinen som vi har provat ut och som fungerar och som jag mår bra av= jag har faktist kommit tillbaka i arbete för att jag kan träna pg.a att jag fick en medicin som gav mig förutsättningarna.

 

Skrev också 2 st läkare som jag kan tänka mig att träffa.

 

Ja som sagt, jag var tydlig i vad jag vill men förklarade också varför och vad som hände förra ggn jag var patient där.

 

Vi får se vad som händer......kanske kommer jag inte att gå dit när jag väl får en tid, vill verkligen inte.

 

Hoppas de inte tror att jag är en gnällig och knas patient för det är jag inte egentligen men har man blivit ordentligt kränkt så vänder man sig inte till läkaren i första taget....inte jag iaf

Ärligt talat så hinner jag inte med riktigt.

 

Vad har hänt i veckan som gått?

 

Jag ringde ortopeden och krävde en förklaring på mitt röntgensvar.....mina förändringar som syntes är inflamationer i kotorna och kan förklara mina problem som kom från en klar himmel.

Hmm kunde inte den första läkaren tala om att det var så eller så tolkar de svaret olika.

 

Jaja skit samma jag äter antiinflamatorisk medicin och jag är bättre.

 

Jag tränar lite försiktigt och i går så kände nog både jag och sjukgymn, att jag trots allt är på väg tillbaka igen. Skönt :)

 

Sedan jag började jobba 75% så jobbar, tränar, äter och sover jag mer eller mindre bara och tiden bara flyger iväg, men jag älskar det :)

 

Nu är det fredag kväll och klockan är bara lite över 21 men jag tror minsann jag tar och går och lägger mig ändå och det bästa är att jag vet att klockan inte ringer i morgon.

Konstigt röntgensvar och ännu konstigare hur man tolkar dem. Om man inte säkert vet vad saker står för så väljer man att säga att det inte är ngt.

 

Jag har fått 4 st förändringar i ryggen sedan förra MR 2010.

 

Det tvistar om hur denna sortens förändring ska tolkas.

 

Men som med allting annat så kan vissa "fel" göra vissa mäniskor jättesjuka och vissa känner inte av det alls.

 

Huruvda jag känner av mina förändringar eller inte vet jag inte. Fast det rör sig om inflamation i diskar/kotor eller vad det nu är.

 

Jaja jag har blivit bättre fast min högerarm spökar och min droppfot är jobbig men jag mår trots allt bättre.

 

Jag lämnar ämnet för nu och hoppas att jag fortsätter åt rätt håll fast men lite mera hjälpmedel som min nackkrage för att minska trycket från nacken och lite mediciner.

 

 

kram där ute.....

Jaha nu var mitt besök hos neurologen över, ett bra besök i mina ögon.

 

Justerade lite krampmedicin och hon trodde att mina problem kommer från nacken......ja någonstans i ryggmärgen sitter problemet iaf.

 

Vi pratade lite om vart jag ska ta vägen eftersom min neurolog inte kommer att jobba mera.

Det hon sa vara att jag kan vara taktisk och be om en remiss till det sjukhuset där neurologen gjorde så fel när jag hade mitt diskbråck för då kommer de vara väldigt måna om mig eftersom det gick som det gick förra ggn.

 

Måste nog erkänna att den tanken lockar mig lite grann, tänk att få ge igen ordentligt :)

 

Ska fundera för det är ingen panik för jag har medicin så jag klarar mig och jag är inte den som springer till läkaren om jag absolut inte måste, som sista veckan.

 

Dock fick jag en ordentlig tillsägelse att jag ska söka vård om jag blir så dåligt igen.

Jaja jag ska tänka över det nästa gång.

 

Sjukgymnasten är otroligt viktig för mig och jag är glad att jag har en bra och det tyckte neurologen också. Sjukgymnastik underskattas i många fall tror jag.

 

Så ett bra besök och en bra söndag.

 

Kram där ute.....

Måndagen var i samma tecken som helgen fast jag kände ändå att det var liiiiiiite bättre.

 

Var hos sjukgymnasten som tyckte jag såg ut som ett lik med min smärta och det blev lite stretching av mina ben för jag hade så mycket kramper och så lite massage förstås:)

 

Hon blev helt klart väldigt bekymrad vad som hänt bara så där rakt upp och ner.

 

Tisdagen var likadan och lika så onsdagen. Onsdagen tog jag mod till mig och ringde till ortopeden och frågade om råd, vad hände?! Jo det jag befarade, gå till akuten jag faxar pappren dit nu och talar om att du kommer :(

 

Jaja tänkte jag bara att göra det då, kom ner 16,15 och satt och satt och tog lite prover och låg i ett rum 5 minuter och sedan kördes jag ut i korridoren och väntade och väntade och fick en flachback tillbaka till den tiden då jag var på akuten och blev totalt oförstådd och mina tårar bara rann och rann.

 

Hur som haver, det kom en läkare till slut, en BRA sådan fast han blev lite förskräckt när han kom in och jag satt där helt rödgråten.

 

Hur som helst så fann han div fel och ville lägga in mig men nej tack det ville inte jag....då blir jag bara sjukare.

Han skickade iväg en remiss till en akut MR och ringde och pratade med röntgen som talade om att den inte skulle bli av på kvällen. Det slutade med att jag åkte hem, röntgen ringde mig på jobbet och jag kom ner och gjorde min MR. De var snälla och gjorde den MR som jag skulle göra den 4 okt på ländrygg och nacke...de är så gulliga på röntgen särskilt när man är som ett asplöv för jag hatar verkligen just MR röntgen.

 

Redan efter 4 timmar så ringde min läkare på VCT som skickat remissen för länge sedan och talade om svaret.

Senare på kvällen så ringde akutläkaren upp dock inte samma som jag hade på kvällen innan. Hur som helst så var det inga diskbråck! Pust säger jag bara.....man såg ingenting på röntgen mer än en buktande disk i nacken och höjdreducerade diskar i ryggen och så mina tidigare skador såklart.

 

Jaja de var väl jättebra och för ett par år sedan hade jag blivit helt galen över att inte veta vad jag drabbats av, i nuläget så analyserar jag lite. Jag kan stå, gå på toaletten med vissa problem och jag är inte döende så visst det går nog över.

 

Jag blir sakta bättre men jag har fått tillbaka en ordentlig droppfot och benen lyder mig inte men jag är pigg och glad och hjärnan är med mig :)

 

I morgon ska jag träffa en neurolog på min vanliga mottagning och jag måste bli remiterad till någon annan som kan ta ansvar för min medicin jag äter pga kramperna. Lite konstigt att gå till läkaren en söndag men bra att jag inte behöver vara borta från jobbet:)

 

Nu är det slapp i soffan och sedan en god natt sömn i min nyinköpta säng :)

Är nog bland det värsta jag vet.

 

Har haft det mycket innan mina diskbråcksoperationer.

 

Det har varit bra ganska länge men i går morse så vaknade jag och trodde jag hade tappat ut min livmoder helt och hållet så ont hade jag där och smärtan spred sig ner i båda benen och fötterna samt de flesta tårna.

 

Hua mig då så skitdålig jag kände mig och så orolig man blir när det sätter sig på nya ställen.

 

Jag är en person som alltid varit befriad från allt vad infektioner/menssmärtor heter så jag fick panik när jag helt plötsligt hade smärtor där!!

 

Dagen gick och jag gjorde allt för att skingra mina tankar.....vaknade idag och japp de finns kvar även om det är lite bättre.

 

Kollade ändå med 1177 och jag hade inga som helst symptom på någon infektion eller andra akuta saker men hon trodde på nervsmärta eftersom det bränner i hela underlivet och rumpan somnar och benen har en smärta som jag känner igen sedan innan.

 

Så jag köpte hennes tanke och stoppade i mig en lyrika som jag vet att jag inte mår så bra utav men smärtan måste bara lindras.

 

Nu är smärtan på väg tillbaka så jag måste nog tyvärr äta mera lyrika och i morgon blir det nog till att ringa läkaren, men nu ska vi se, vilken läkare ska jag vända mig till........vct får det nog bli fast de kan nog inte detta med mina besvär kanske.

 

Men har jag en dundertur så är det en slag förkylning som satt sig i nerverna och är borta i morgon igen :)

 

Jäkla skitsmärta måste jag säga.

Idag har jag fått ett erbjudande på jobbet, är så glad att kollegor och chefer ser min potential vad jag går för och att jag vill framåt.

 

Säger inget mera, kollegor vet inget ännu.......men jag kliver framåt :)

 

Idag har lillan och jag kikat på balklänningar för att börja spåna på vad hon vill ha och så tänkte vi sy en.

 

Så var tanken, när vi kom hem så var en klänning beställd och nu är den även betald. den landar i januari.

 

Så ibland kan man lägga vissa saker bakom sig innan man har lagt det framför sig :)

Det är ett fint ord det där men hur många gör allting "lagom"?

 

Jag försöker och har flera till hjälp men det är så svårt att verkligen finna lagom för det förändras hela tiden.

 

Nu när jag jobbar mera så får vi göra lite mindre hos sjukgymnasten för kroppen orkar helt enkelt inte riktigt med just nu.

 

Inte konstigt egentligen för jag har faktist lagt på 10 timmar mera arbete, när jag väl landar i mina uppgifter och får det att flyta så kommer det att lösa sig det vet jag så väl.

 

Men ibland är det tung att känna att kroppen faktiskt inte är med 100 %

 

Men skit i det jag är lycklig ändå ;)

 

Kram där ute......

Inte så vanligt att jag låter det gå en vecka utan ett endaste livstecken.

 

Jag körde igång och jobba 75% i måndags och samtidigt fick jag en ny personal att lära upp (som jag fick förfrågan om innan) samtdigt som jag tog över arbetsuppgifter av en kollega.

 

Så nu försöker jag lägga upp mina egna rutiner och när jag ska göra saker och ting för att få det att flyta hela tiden.

 

Jättekul men ändå lite smått stressande........det går upp och ner.

 

Helgen har resulterat i att vi äntligen funnit en ny säng till ett hyffsat vettigt pris, fasen sängar är svindyrt.

 

Den ska komma om 2 veckor.

 

Annars har vi städat ur loftet som vi har pysslat med sedan vi tömde vinden för ett år sedan ungefär. nu är allting packat. uppmärkt och  prydligt uppställt på vinden igen resten har vi lämnat på sopstationen idag så nu är vi klara!!!

 

Nu väntar tv:n någon timma tror jag för att sedan starta en ny arbetsvecka och numera är det bara jobba och träna som gäller tror jag......men jag trivs.

 

kram där ute.

Idag  när jag äntligen kom till vårt apotek på sjukhuset så såg jag en person i rullstol som hejade på mig och jag hann åka förbi personen innan jag kopplade vem det var.

 

Backade tillbaka och vräker ut mig, vad har hänt?!?! Personen sitter där med ett amputerat ben. Jag tyckte jag träffade honom nyss gåendes utan besvär nämligen.

 

Han berättar vad som hänt och i slutet på vårt samtal så säger han.

 

Jag ska göra som du gör, kämpa mig tillbaka för det kommer att gå med hjälpmedel.

 

Till saken hör att han jobbade som assistent åt en kille när jag tränade på rehabbadet förra hösten/vinter så han har sett mig träna mig tillbaka.

 

Jag känner mig så nöjd när jag kan inspirera ngn att vara positiv och verkligen känna att det här kommer att gå bra, jag ska fixa det här.

Min mobil har strulat lite fram och tillbaka ett tag.

 

I går tog jag mig ner till teliabutiken för att fråga om råd.

 

Det slutade med att vi bytte ut mitt sim-kort.

 

 

Hon i butiken kopierade mina kontakter fram och tillbaka så när jag gick därifrån hade jag mina kontakter på mitt nya simkort.....trodde jag.

 

I morse så strulade tfn trots det nya sim-kortet, pratade med samsung om problemet.

 

Bestämde mig för att göra en fabriks återställning. Plockade ur mitt sim-kort och mitt Sd-kort för att vara på den säkra sidan.

 

Gjorde min återställning och passade på att göra en mjukvaro uppdatering när jag ändå var i farten.

 

Japp allt klart och jag är nöjd, tills jag satt i mitt sim-kort och upptäcker att ALLA mina kontakter är borta!!!

 

Det enda jag har fått är 66 st e-postadresser ifrån min g-mail adress.

 

Jäklar säger jag bara.

 

Jaha åkte tillbaka till telia på min redan planerade resa med permobilen och pratar först med en tjej, nej du vi tar ingen ansvar för vi hjälper bara till så......de är nog borta för dig.

 

Pratade med tjejen som hjälpte mig igår och det slutar med att hon går ut på lagret med papperskorgen från igår och finner mitt gamla sim-kort.

 

Eftersom det tydligen inte var ngt fel på det gamla så slutade med att jag bytte tillbaka för det gick inte att få till det som vi ville.

 

Så tack telia för att ni inte är duktiga på att tömma era sopor varje dag för det räddade min dag.