zannainspirerar

Idag vaknade maken med migrän värk, jag gick till jobbet och det tog bara någon timma innan min migrän bröt ut, vädret?!

Jag har dock medicin så det gav med sig igen men jag är lite gungig i huvudet.

Var hos sjukgymansten och där gick träningen riktigt bra :) Är så glad att jag verkar vara på väg tillbaka igen.

Det blev dock lite knäck i bröstrygg och en tejpad axel men det är vardag för mig så det är inget konstigt.

Ha en fortsatt trevlig kväll i både regn och sol......migränväder.

När jag är sämre och åker mera rullstol än vanligt så är jag aldrig orolig att jag ska fastna där. Jag är aldeles för mån om att behålla den förmågan jag har kvar.

Idag började benen gå liiite mer än förra veckan :) Jag gjorde dock något så jag har superont i högersida av ryggen och en bit runt om.

Var och tränade och kände äntligen att det går på rätt håll......min sjukg. sa att det märktes på mitt sätt att göra övningar att jag bestämmer nu och inte kroppen.

Visst jag är väldigt mycket sämre i höger sida fortfarande men det har vänt åt rätt håll iaf.

Mina träningsredskap har kommit idag, sitter på balanskudden just nu. Varför inte förena nytta med nöje :)

Pilatesrullen var STENHÅRD! Jösses det blir nog till att ligga på ngt uppepå den tror jag.

Det är lite som med ekonomi, man gör oftast bara bort sig en gång och slösar bort alla pengar man har.

Jag har slösat bort all min funktion min kropp hade innan semestern och nu har jag lärt mig ngt av mitt misstag.

Efter prat/träning/massage hos min sjukgymnast idag så kom vi fram till att jag skulle köpa mig 2 saker som vi använder oss av när vi tränar.
Allt för att jag inte ska sjunka så långt ner en gång till.

Den här rullen är helt super, räcker att hålla balansen på den och lyfta ett ben eller en arm och hela bålen jobbar på en gång.


Sätter man sig på den här på stolen och lyfter lite på benen så vipps så jobbar hela kroppen än en gång, skitenkelt träning men så mycket nytta. Särskilt för mig som inte har så mycket att ta av.

Idag var det dags att börja träna igen.

Jag har känt sista veckorna att jag bara har blivit svagare och svagare med mera domningar.

Vet sedan innan att jag talat om för min sjukgymnast att jag märker av att vi hoppar över en vecka ibland. Hon har inte riktigt förstått det.

Idag blev hon ganska förskräckt och jag vet.....det var en stor försämring i min kropp på flera ställen.

Främst är det benen såklart så fort jag skulle göra en kraftansträning en liten en så skakade höger benet mer än vad det jobbade, detta såg vi massor av i början av min träning för ganska exakt ett år sedan.

Jag kunde inte hitta muskler som jag klarade av för 6 veckor sedan, jag har inte balansen och rygglyften fungerade inte alls.
Min högra höft har helt plötsligt stelnat till .......

Så nu har vi en status efter 6 veckor utan träning på matta hos sjukgymnasten. Att träna gång och träna övningar och styrka på matta, pilatesboll och främt sjukgymnastens motvikt är helt olika saker, gången har jag tränat i sommar som vanligt ändå blev jag så dålig.


Det enda som kan hända nu är att jag blir bättre och bättre för det går det är jag ett bevis på.
Jag var så bra innan semester, bra i min kropp mätt menar jag nu så ingen missuppfattar mig och tror att jag är "frisk" för det kommer aldrig att hända.

Ska bara försöka tagga till och känna att det är kul att känna hur man blir bättre och bättre igen.

Idag har jag varit i Ljungskile och hälsat på treklöverhemmet.

Jag har varit där på rehab 2 ggr och fått enormt bra hjälp på vägen.

Idag konstaterade jag att jag är helt klart med rehab på det viset...jag har konstaterat det innan men nu är jag helt säker.

Jag kastades tillbaka i tiden om hur dålig jag var och hur mycket jag fick kämpa med allting.

Idag kan jag sträcka på mig och konstatera att jag gjorde rätt som inte gav upp överhuvudtaget.

Det kändes skönt att få säga till flera av de andra att det är så viktigt att finna sin egen rehab på hemmaplan, att man har rätt till hjälp på sin egen nivår men man får kämpa!!

I tordags var jag tillbaka hos min sjukg. hon tyckte det var hennes fel att nacken blev skit, inte en chans säger jag. Varken hon eller jag kunde veta men väldigt kul hade vi iaf:) Det gick ju så bra!

Iaf så fick jag behandling i nacken/ryggen samt att hon tejpade nacken och så fick jag rådet att använda nackkragen 30 minuter då och då. Precis så gjorde jag i onsdags när jag kom hem från jobbet.

Denna veckan har jag jobbat 50% första gången.

Det känns bra men jag hade inte fixat det innan för jag har haft för mycket att lära mig. NU kan jag mycket men långt ifrån allt fast jag klarar mig bra själv iaf:)

Hoppas det håller i sig så att jag kan ligga på den här nivån fast jag räknar inte med att det fungerar om jag skulle jobba någon annanstans.

Det är så jag fungerar, man finner ett sätt att orka jobba en viss % men jag kan aldrig räkna med att det fungerar mer än där jag är. Det är så mycket som spelar in hur det fungerar.

Förra veckan så gick min tennis totalt åt pipsvängen. Ingenting fungerade och jag var så besviken.

Ett uppehåll på 3 veckor ofrivilligt var inte särskilt bra.

Idag så var första timman lite upp och ner men sen vände det äntligen:)

Nu måste jag se till att hålla den tekniken i gång för jag kan spela men som med alla mäniskor så går det upp och ner även om jag har svårt att fatta att det är så för friska också.

Jag köpte ett anal böcker från idrottsutbildarna för något år sedan.

Jag har inte kunnat göra ngt överhuvudtaget ur dessa böcker.

Idag råkade boken total bålstabilitets träning komma fram.

Jag bläddrade lite grann och kom på mig själv med att konstatera att det fanns massa övningar som jag har lärt mig sedan i augusti när jag började träna igen.

Nu blev jag ännu mer focuserad för att komma ännu längre med mina övningar hos sjukgymnasten:)

Jag är inte sådan längre som fokucerar på vikten massor, visst tänker jag mig för och det kommer jag nog alltid som gammal viktväktare att göra.

Något som jag däremot tänker och stör mig på är att kroppen blir ganska slapp när jag inte kan träna med simning löpning osv.

Visst jag tränar och har fått tillbaka min rumpa ;) Jag har fått ben, armmuskler och ja jag är mycket starkare i bålen, så vad klagar jag över?!?

Häromdagen gick jag på en sak och köpte en total core för att försöka få lite spänst i mage och rygg.

Tror jag på det? njae lite grann kanske går men inte som på reklamen.

hur som helst så började jag mäta mitt midjemått idag för att sedan kunna följa det ett litet tag tills jag tröttnar för att se om det faktiskt gör ngt.

Vi får se vad som händer.....fortsättning följer.

Idag har jag åter igen varit hos sjukgymnasten......

Vi pratade en del om hur jag har förändrats och hur jag har lyckats återhämta mig så bra som jag har gjort.

I början någonstans i juli förra året så var hela jag ett stort virrevarr...det hade jag väl varit sedan 2008 när jag började hos min sjukgymnast men

Jag jämför det med ett garnnystan som inte har någon ände att börja nysta i.

Man drar och sliter lite här och där.

Med tiden så blev det liiite lättare och då skapades det en massa frågor hos mig. Många frågor fick min sjukg svara på och förklara för att jag skulle förstå. Varför gör vi det här? Vilken muskel är det som ska jobba när jag gör si eller så? Jag kan göra vissa rörelser men med helt fel muskler.

När jag började förstå vad som förväntades av mig och den kroppsdelen vi jobbade med så var det upp till mig att försöka finna ett sätt att få kroppen att förstå.

När jag förstod genom att göra rörelsen med vänster kroppshalvar, ben eller arm. så fick jag tänka mig samma rörelse med höger kroppshalva, särskilt benet som var helt borta.

Med tiden så började vi bana in en rörelse och det har succesivt gått bättre och bättre. Jag har blivit stadigare och stabilare hela tiden. Idag är jag så mycket bättre med hjälp av att jag har gått in i mig själv, focuserat och aldrig gett upp. Jag har en bra bit kvar och bra blir jag aldrig men det får gärna fortsätta gå framåt :) så länge det inte stannar upp så motiverar det mig och  sjukgymnasten att fortsätta kämpa.

Vi skojar jag och sjukgymnasten, i nästa liv ska jag bli neruokirurg och sjukgymnasten ska bli ännu bättre och då måste jag fråga och analysera för att klara av det :)

Den här tankeverksamheten har jag tagit med mig till jobbet. Många skulle nog säga att jag ältar och focuserar för mycket både negativt och positivt. Visst jag analyserar väldigt mycket men det är enbart i ett syfte att förstå och förhindra att jag ska fall så långt ner som jag varit en gång i tiden. Negativt blir det väldigt sällan. Men när jag tex märker att jag gör samma misstag efter lunchen varje torsdag (idag kom det också fast det är måndag) så måste det bero på något tex....nu vet jag troligen orsaken men om jag inte analyserat så hade jag inte kommit fram till det troliga problemet, nu har jag chans att förändra :)

Samtidigt som jag har gjort en enorm resa så har jag blivit en enorm positiv person.

Tror inte det händer mig något utan att jag ser det positiva före det negativa. Kan påpeka det positiva när någon pratar om negativa saker.

På jobbet får jag höra att jag är så positiv och verkar vara så anpassningsbar, ja har man gjort mig resa så är man van att anpassa sig.

I ett inlägg i början skrev jag om min nackoperation.

Måste säga att det var nog den som gjorde mig gott i själen och psyket. Låter knäppt men jag blev tvingad att varva ner, hade massor av tid att tänka vad jag ville göra av mitt liv.

Under dryga 3 månader tvingades jag att ta tag i mitt liv och hur jag ville ha det i fortsättningen för mitt gamla liv ville jag lämna bakom mig. Den träningsnarkomanen finns inte mer, stressen som det gav mig höll på att knäcka mig helt.

Det är så att det kommer en tår i ögat när jag skriver det nu för det är jobbigt att faktist förstå hur illa det var.
Hur stressad jag var i kropp och själ.

Hur som helst så började jag träna "igen" hos sjukgymnasten men med en helt annan inställning. Nu skulle jag bli så bra det gick och jag skulle inte äventyra min kropp mera. Jag hade fått en chans iom operationen och den skulle jag ta och inte sumpa.

Här bestämde jag mig för att sjukgymnastik är bra och jag lärde mig sakta men säkert att göra saker sakta och kontrollerat.

Träningen gick sådär, jag hade massor med kramper i benen hela jag bara skakade.

Men vi slutade inte träna, vi bestämde att vi bryr oss inte om benet som inte vill utan jobbar på ändå. Det gick upp och ner men tiden i ner läget blev kortare och kortare.

När jag fick muskelmedicin så började vi se än otrolig förändring, helt plösligt så svarar kroppen på träning och jag kunde äntligen börja lita lite mera på vad jag kunde och inte.

Med träning hos sjukgymnasten 2 timmar/veckan och rehabbadet en gång så fick jag en jättebra balans i träningen.
ÄNTLIGEN kunde jag se framåt och inte ha ont någonstans. Tyvärr så kom min axel tillbaka men den tejpar vi mellan varven och det är superbra smärtstillande...inga piller eller kortisonsprutor mera! Så långt det är möjligt iaf.

Jag började sakta träna tennis och idag några månader senare så går det super och jag har kommit jättelångt, funderar på om jag ska ta det till nästa nivå och faktist se hur långt jag kan gå MEN här kommer mitt nya jag in. ORKAR kroppen detta?!?! Jag vill inte bli sämre igen. Denna tanke är helt ny i mitt liv sedan dryga året tillbaka och jag är så glad att jag tänker så. Nu jobbar jag, tränar en hel del och allting verkar fungera.......vågar jag?!

Vägen hit har varit dryga 10 år men jag trivs med mitt nya jag, ingen stress och jag tränar och bryr mig om mig själv hur jag ser ut och hur jag mår och allt är som det ska.

Det är inte kul att hamna där jag har varit och man måste vara otroligt stark för att lyckas ta sig ur det hela, det är som ett missbruk som man måste bryta.

Jag har gjort det och jag hoppas flera med mig lyckas få en bra tillvaro på sig liv antingen det gäller att träna mindre eller tvärtom att man behöver bryta något för att komma igång och att träna. Allting innebär i slutändan att man ska göra något som man själv mår bra av .


Ta hand om er där ute.
Kram.

När jag kom ut ifrån rehab som jag hamnde på efter min operation i ryggen så var jag snabbt tillbaka hos min sjukgymnast som jag hade kontakt med hela tiden under rehabtiden också.

Jag hade fortfarande min simning i minnet och det var det enda jag ville komma tillbaka till.

Någonstans mitt här i så kom basketen in i mitt liv.

Jag träffade på någon på rehab som spelade lite grann Tack Mattias:)

Var med en trägning och insåg jag har ett enormt bollsinne så basketen var som gjord för mig.

Mycket fart (som jag älskar men inte borde ha) Vi tränade och jag hamnade i centrum hela tiden och det var jag som vällte med stolen och fick bollen i huvudet. Ja en helt vanlig Zanna med andra ord.

Tyvärrs så kom olyckan och nacken gick sönder. Ingen sa att jag inte fick spela basket mera förrän nästan ett år senare. Det blev många basketträningar och det var jättekul.

Under tiden så tränade jag även hos sjukgymnasten och så simmade jag.

Jag och sjukgymnasten kämpade med lite träning och behandlingar och inget fungerade väl jättebra men så här i efterhand så var jag inte mottagligt för det heller.

Jag var så upp i varv så sjukgymnastisk träning gick på tog för sakta.

Jag fick sakta men säkert ge upp min träning för smärtan blev för stor. Fick någonstans bara gå på behandling för nacken och axeln gjorde ont.

För dryga 10 år sedan v 7 2001 gick jag i mål som viktväktare, jag hade gått ner 15,1 kg.

Med denna viktminskning som jag höll på med under ca 6-7 månader så började jag också träna mycket mer.
Jag började egentligen promenera för mig själv för att rensa hjärnan eftersom jag hade en del att hålla koll på. Dessa promenader gick fortare och fortare som blev seg jogging och som hela tiden byggdes på efter vad jag orkade.

Jag sprang till sist varje dag minst 5 km och så tog jag en promenad med maken före eller efter.

När vi var utomlands i sept 2001 så fick jag en fruktansvärd magsjuka som gav mig reumatisk värk efteråt:(
Min träning hamnade lite "down" under ett par år. Jag tränade men inte alls på samma sätt.

*************************************************************************************

Jag började träna på ett gym  2004 och då med en personlig tränare till och börja med och sedan lärde jag känna instruktörerna och berättade min reumatiska historia och varför jag ville börja från grunden med träning och inte bara löpträna.

Än en gång så höjde jag ribban långt över det normala. Först träna core en haltimma eller någon form av dansträning och så ett löppass uppepå det. Så höll jag på varje dag.

Jag sprang och hämtade barnen på förskolan eller tog cykeln så det blev ett par km till varje dag.

Som ni förstår så gick det åt pipsvängen med kroppen ,jag orkade inte och blev smalare och smalare men det insåg inte jag.

*******************************************************************************************
2006 blev jag lam i höger fot. Än en gång fick jag börja från början och leta fram något annat jag kunde träna med för löpträna fungerade inte alls längre.

Under åren som gått har jag simmat mycket och det var något som fungerade även om man har ont i kroppen:)

Jag tog ett steg till och bestämde mig för att jag skulle lära mig crawla ordentligt. Sagt och gjort så tog det inte så lång tid innan jag hade fått bra kläm på denna teknik och hade gått vidare till att göra voltvändningar och köpte en snorkel så jag inte ens behövde gå upp och hämta luft.

Med tiden så började ryggen göra sig påmind och all träning var en pina men tränade det gjorde jag, simmade varje dag. Hade inte kommit på ännu hur man kunde meditera utan det var full träning som gällde fortfarande.

*******************************************************************************************

2008 dagen innan nyårsafton kom jag för första gången till min sjukgymnast jag har idag. Smärtan jag hade var outhärdlig så hon skulle försöka hjälpa mig.
Det gick lite upp och lite ner under 2009 och jag var nog ett hopplöst fall men jag tyckte ändå att det gick framåt och fick sjukgymnsten att låta mig vara kvar.

*******************************************************************************************

operationen kom nyårsafton 2009 akut (nästan första inlägget i bloggen)
Vi fick en helt ny del av rehabilitera. Helt plötsligt kunde jag inte gå alls.

Fortsättning i nästa inlägg.

Sjukgymnasten har sagt det flera gånger att hon ångrar så att hon inte filmade mig när jag började träna i augusti.

Ja jag hade inte velat se det men hon kunde jämföra med hur det är idag när allting går så mycket bättre.

Det hade varit ett bevis på att träning ger resultat och att sjukgymansten gör ett bra jobb.
Tyvärr så har vi ingen film :(

Idag har vi tejpat min axel igen, hoppas det ger sig ett tag igen.

Det är ngt som händer varje gång vi gångtränar hos sjukgymansten. Spelar inte någon roll om vi bara tränar jättelite.

I måndags så trände vi pyttelite och sedan dess har jag haft en fruktansvärd nervsmärta i benen framförallt i fötterna. Det spränger och värker och brinner. Känner jag på dem så är de egentligen ganska kalla. Helt klara symptom på just nervsmärta.

Idag var fötterna även blåa:(

Det var sjukgymnasten som tog upp det att vi får samma resultat varje gång vi tränar på att gå fast på olika sätt.

Resultatet verkar vara att vi lyckas trycka någon/några nerver i kläm. Detta innebär att jag inte kommer vidare i min gångträning utan att bli ännu sämre.

Nu lät jag negativ men det är jag absolut inte men däremot är jag superintresserad av hur alla muskler och nerver påverkar kroppen.

Jag ska bli läkare i mitt nästa liv och börjar med anatomin redan nu när jag ändå mår som jag gör:)

Det som har gjort mig till den jag är är just att jag är så intresserad av hur allting fungerar och att jag är positiv till att komma vidare. Om jag inte förstår varför man behöver göra en viss sak och hur man ska utföra den så kan INGEN få mig motiverad att göra det heller. Detta gäller min kropp.
Andra saker i livet får man göra utan att veta varför varje dag kanske men det får man acceptera.

Jag har spelat tennis ett tag nu. Jag har bollsinne och nu har jag tom fått till tekniken att köra stolen på ett ganska bra sätt.

Måste bara få till min backhand, inte själva slaget utan att få hjärnan att koppla med kroppen att rulla åt vänster. Det går väääälidgt trögt.

Jag får mycket beröm av Anna att det slaget var bra och det var si och så men jag gör inget av det medvetet utan det bara blir.

Har en liiten fundering på om jag ska försöka bli lite mera seriös och verkligen försöka lära mig teknik bättre och kanske inte bara spela för skoj skull längre.

Är bara så rädd att jag ska ta i för mycket och rasera det jag har, allting är så bra just nu så jag vill inte att det ska hända något negativt.

Har en pensionerad spelare som gärna tränar med oss som jag kan ringa och fråga om han vill träna mig lite extra.....men det är bara en tanke ännu.

Vi får se.

Jag fick en riktig tillsägelse hos sjukgymansten i torsdags förra veckan.

Idag talade jag om för henne att den var behövlig för att få ner mig på jorden igen.

Jag har verkligen jobbat på att komma ner i det lugnet som kroppen behöver och det har uppenbarligen fungerat bra:)

Idag tränade vi och det går jättebra, flera nya övningar som vi inte provat förut och hur lite jag än vet var jag har mitt högerben när jag inte ser det så klarar jag att göra många saker.

Hur det fungerar det vet ingen av oss.

Fast efter träningen så frågade sjukg. om hon skulle hämta stolen åt mig, nej jag ska gå själv!! Det är ju bara några meter. Ja med lite stöttning av väggen och stanna en stund på vägen så kom jag fram till slut.

Det känns bra att kunna träna såpass mycket igen, nu sover benen gott :( och de känns som istappar så vi har nog lyckats få nerverna eller blodcirkulationen i obalans eller kanske fått fart på det hela.

Är det borta i morgon så är det helt ok men det får inte stanna kvar i flera dagar för då måste vi backa och tänka om igen.

Idag fick jag äntligen testa att spela tennis med min justerade stol.

Kan meddela att jag har lärt mig spela den tunga vägen. Jösses idag hann jag inte med riktigt för stolen var så väldigt lätt i svängar :)

Kändes som jag inte kunde spela tennis men det är klart jag kan det vet jag. Härligt var det iaf att stolen är lättare och nu kan jag jobba vidare med att bli bättre, och bättre och bättre.

Idag har jag fått hem tennisstolen. Testkörde den på terminalen och det gick super:) Nu är det iaf skillnad på ett betonggolv och mattan i tennis hallen men den svängde lätt åt vänster utan att stanna!

Så nu jäklar Anna nu får du passa dig:)