Analysera.......
Idag har jag åter igen varit hos sjukgymnasten......
Vi pratade en del om hur jag har förändrats och hur jag har lyckats återhämta mig så bra som jag har gjort.
I början någonstans i juli förra året så var hela jag ett stort virrevarr...det hade jag väl varit sedan 2008 när jag började hos min sjukgymnast men
Jag jämför det med ett garnnystan som inte har någon ände att börja nysta i.
Man drar och sliter lite här och där.
Med tiden så blev det liiite lättare och då skapades det en massa frågor hos mig. Många frågor fick min sjukg svara på och förklara för att jag skulle förstå. Varför gör vi det här? Vilken muskel är det som ska jobba när jag gör si eller så? Jag kan göra vissa rörelser men med helt fel muskler.
När jag började förstå vad som förväntades av mig och den kroppsdelen vi jobbade med så var det upp till mig att försöka finna ett sätt att få kroppen att förstå.
När jag förstod genom att göra rörelsen med vänster kroppshalvar, ben eller arm. så fick jag tänka mig samma rörelse med höger kroppshalva, särskilt benet som var helt borta.
Med tiden så började vi bana in en rörelse och det har succesivt gått bättre och bättre. Jag har blivit stadigare och stabilare hela tiden. Idag är jag så mycket bättre med hjälp av att jag har gått in i mig själv, focuserat och aldrig gett upp. Jag har en bra bit kvar och bra blir jag aldrig men det får gärna fortsätta gå framåt :) så länge det inte stannar upp så motiverar det mig och sjukgymnasten att fortsätta kämpa.
Vi skojar jag och sjukgymnasten, i nästa liv ska jag bli neruokirurg och sjukgymnasten ska bli ännu bättre och då måste jag fråga och analysera för att klara av det :)
Den här tankeverksamheten har jag tagit med mig till jobbet. Många skulle nog säga att jag ältar och focuserar för mycket både negativt och positivt. Visst jag analyserar väldigt mycket men det är enbart i ett syfte att förstå och förhindra att jag ska fall så långt ner som jag varit en gång i tiden. Negativt blir det väldigt sällan. Men när jag tex märker att jag gör samma misstag efter lunchen varje torsdag (idag kom det också fast det är måndag) så måste det bero på något tex....nu vet jag troligen orsaken men om jag inte analyserat så hade jag inte kommit fram till det troliga problemet, nu har jag chans att förändra :)
Samtidigt som jag har gjort en enorm resa så har jag blivit en enorm positiv person.
Tror inte det händer mig något utan att jag ser det positiva före det negativa. Kan påpeka det positiva när någon pratar om negativa saker.
På jobbet får jag höra att jag är så positiv och verkar vara så anpassningsbar, ja har man gjort mig resa så är man van att anpassa sig.
Vi pratade en del om hur jag har förändrats och hur jag har lyckats återhämta mig så bra som jag har gjort.
I början någonstans i juli förra året så var hela jag ett stort virrevarr...det hade jag väl varit sedan 2008 när jag började hos min sjukgymnast men
Jag jämför det med ett garnnystan som inte har någon ände att börja nysta i.
Man drar och sliter lite här och där.
Med tiden så blev det liiite lättare och då skapades det en massa frågor hos mig. Många frågor fick min sjukg svara på och förklara för att jag skulle förstå. Varför gör vi det här? Vilken muskel är det som ska jobba när jag gör si eller så? Jag kan göra vissa rörelser men med helt fel muskler.
När jag började förstå vad som förväntades av mig och den kroppsdelen vi jobbade med så var det upp till mig att försöka finna ett sätt att få kroppen att förstå.
När jag förstod genom att göra rörelsen med vänster kroppshalvar, ben eller arm. så fick jag tänka mig samma rörelse med höger kroppshalva, särskilt benet som var helt borta.
Med tiden så började vi bana in en rörelse och det har succesivt gått bättre och bättre. Jag har blivit stadigare och stabilare hela tiden. Idag är jag så mycket bättre med hjälp av att jag har gått in i mig själv, focuserat och aldrig gett upp. Jag har en bra bit kvar och bra blir jag aldrig men det får gärna fortsätta gå framåt :) så länge det inte stannar upp så motiverar det mig och sjukgymnasten att fortsätta kämpa.
Vi skojar jag och sjukgymnasten, i nästa liv ska jag bli neruokirurg och sjukgymnasten ska bli ännu bättre och då måste jag fråga och analysera för att klara av det :)
Den här tankeverksamheten har jag tagit med mig till jobbet. Många skulle nog säga att jag ältar och focuserar för mycket både negativt och positivt. Visst jag analyserar väldigt mycket men det är enbart i ett syfte att förstå och förhindra att jag ska fall så långt ner som jag varit en gång i tiden. Negativt blir det väldigt sällan. Men när jag tex märker att jag gör samma misstag efter lunchen varje torsdag (idag kom det också fast det är måndag) så måste det bero på något tex....nu vet jag troligen orsaken men om jag inte analyserat så hade jag inte kommit fram till det troliga problemet, nu har jag chans att förändra :)
Samtidigt som jag har gjort en enorm resa så har jag blivit en enorm positiv person.
Tror inte det händer mig något utan att jag ser det positiva före det negativa. Kan påpeka det positiva när någon pratar om negativa saker.
På jobbet får jag höra att jag är så positiv och verkar vara så anpassningsbar, ja har man gjort mig resa så är man van att anpassa sig.
