zannainspirerar

Måndagen var i samma tecken som helgen fast jag kände ändå att det var liiiiiiite bättre.

 

Var hos sjukgymnasten som tyckte jag såg ut som ett lik med min smärta och det blev lite stretching av mina ben för jag hade så mycket kramper och så lite massage förstås:)

 

Hon blev helt klart väldigt bekymrad vad som hänt bara så där rakt upp och ner.

 

Tisdagen var likadan och lika så onsdagen. Onsdagen tog jag mod till mig och ringde till ortopeden och frågade om råd, vad hände?! Jo det jag befarade, gå till akuten jag faxar pappren dit nu och talar om att du kommer :(

 

Jaja tänkte jag bara att göra det då, kom ner 16,15 och satt och satt och tog lite prover och låg i ett rum 5 minuter och sedan kördes jag ut i korridoren och väntade och väntade och fick en flachback tillbaka till den tiden då jag var på akuten och blev totalt oförstådd och mina tårar bara rann och rann.

 

Hur som haver, det kom en läkare till slut, en BRA sådan fast han blev lite förskräckt när han kom in och jag satt där helt rödgråten.

 

Hur som helst så fann han div fel och ville lägga in mig men nej tack det ville inte jag....då blir jag bara sjukare.

Han skickade iväg en remiss till en akut MR och ringde och pratade med röntgen som talade om att den inte skulle bli av på kvällen. Det slutade med att jag åkte hem, röntgen ringde mig på jobbet och jag kom ner och gjorde min MR. De var snälla och gjorde den MR som jag skulle göra den 4 okt på ländrygg och nacke...de är så gulliga på röntgen särskilt när man är som ett asplöv för jag hatar verkligen just MR röntgen.

 

Redan efter 4 timmar så ringde min läkare på VCT som skickat remissen för länge sedan och talade om svaret.

Senare på kvällen så ringde akutläkaren upp dock inte samma som jag hade på kvällen innan. Hur som helst så var det inga diskbråck! Pust säger jag bara.....man såg ingenting på röntgen mer än en buktande disk i nacken och höjdreducerade diskar i ryggen och så mina tidigare skador såklart.

 

Jaja de var väl jättebra och för ett par år sedan hade jag blivit helt galen över att inte veta vad jag drabbats av, i nuläget så analyserar jag lite. Jag kan stå, gå på toaletten med vissa problem och jag är inte döende så visst det går nog över.

 

Jag blir sakta bättre men jag har fått tillbaka en ordentlig droppfot och benen lyder mig inte men jag är pigg och glad och hjärnan är med mig :)

 

I morgon ska jag träffa en neurolog på min vanliga mottagning och jag måste bli remiterad till någon annan som kan ta ansvar för min medicin jag äter pga kramperna. Lite konstigt att gå till läkaren en söndag men bra att jag inte behöver vara borta från jobbet:)

 

Nu är det slapp i soffan och sedan en god natt sömn i min nyinköpta säng :)