Första kalaset utan J.
Idag var vi på kalas, kalas ska vara något roligt.
Det var första mötet med M efter det att J gick bort för dryga 2½ vecka sedan.
Visste egentligen inte vad jag skulle säga/göra men jag kände att jag var tvungen att gå in till M och prata med henne. Visst hon orkade inte vara med oss andra men ville ändå vara med på kalaset.
Kramen som blev sa allting, inga ord behövdes och det kändes bra eller så bra det nu kan kännas att krama någon som precis väldigt tragiskt mist sin livkamrat.
Hon berättade en del av vad som hände och hur hon tänker göra för att ingen annan ska behöva råka ut för samma sak som J gjorde.
Man måste ändå informera om vad som hänt tycker både hon och J,s familj.
Så kalset blev ändå en väldigt positiv upplevelse trots det tragiska och trots att jag inte visste vad jag skulle göra eller säga vid första mötet.
Ta vara på varandra, man vet aldrig vad morgondagen har att ge.
Det var första mötet med M efter det att J gick bort för dryga 2½ vecka sedan.
Visste egentligen inte vad jag skulle säga/göra men jag kände att jag var tvungen att gå in till M och prata med henne. Visst hon orkade inte vara med oss andra men ville ändå vara med på kalaset.
Kramen som blev sa allting, inga ord behövdes och det kändes bra eller så bra det nu kan kännas att krama någon som precis väldigt tragiskt mist sin livkamrat.
Hon berättade en del av vad som hände och hur hon tänker göra för att ingen annan ska behöva råka ut för samma sak som J gjorde.
Man måste ändå informera om vad som hänt tycker både hon och J,s familj.
Så kalset blev ändå en väldigt positiv upplevelse trots det tragiska och trots att jag inte visste vad jag skulle göra eller säga vid första mötet.
Ta vara på varandra, man vet aldrig vad morgondagen har att ge.
