zannainspirerar

Mitt liv tog inte slut, de valde bara en annan väg.

Mitt 2012.

Publicerad 2012-12-26 16:54:51 i Allmänt,

Januari 2012
 
Den 2 Jan 2012 så rullade jag in på mitt jobb, skulle få chansen att komma ut och arbetspröva lite efter mina operationer. Hade ingen aning om hur jag fungerade i kroppen eller hur det skulle fungera att jobba alls med rullstolen.
Nu skulle jag finna en struktur på jobbet och på min träning som skulle vävas in i varandra.
Jag var glad om jag lyckades jobba 10 timmar i veckan och hade inga tankar på att jobba mera.
 
Jag jobbade nog 10 tim i veckan hela januari tror jag, sedan drog det iväg.
 
Någonstans i slutet på jan. så skrev jag en kommentar på karlavagnens hemsidan, hon som hade programmet den kvällen sökte upp mitt mobilnummer och ville att jag skulle vara med i kvällens program.
Den kvällen talade jag om vilken chans jag har fått att testa ett jobba och att jag verkligen ska förvalta den väl, jag tror jag har lyckats väl. läs vidare.
 
Februari
 
Här någonstans ökade jag min arbetstid och även arbetsuppgifterna allt eftersom jag orkade. Väldigt förvånad att det gick så bra men framförallt att jag lärde mig saker och ting i raketfart, inget jag var van vid. Min hjärna har varit så superstressad av all smärta och har inte orkat hålla fokus på något alls en längre stund.
Tur är att jag har min sjukgymanst som stampar till om jag kommer dit och hon märker att jag har börjat stressa iväg igen.
 
Mars
 
Här är jag uppe och jobbar ungefär 15 timmar i veckan och fortfarande lika förvånad att det fungerar utan problem.
 
April
 
I början av arpril så skulle vi ha ett avstämmningsmöte, min handläggare från FK och från AF och chefen där jag arbetsprövade.
Väl när vi sitter där så erbjuder hon mig ett vikariat! Det var iof på 50 % och jag var inte riktigt uppe på 20 timmar i veckan men jag chansade att det skulle gå vägen. Första gången som handläggarna lämnar en arbetsplats och sätter punkt för att uppdrag på stunds. Jättesnopet men superkul såklart.
I mitten på april så startade jag mitt vik, anställd helt utan bidrag för att jag är rullstolsburen, enbart för att jag har visat att jag kan och att de andra är nöjda med det jag har visat :)
Nu skulle jag jobba så här till slutet på Augusti. Höll en tumme väldigt hårt att det skulle fungera över sommaren då jag brukar däcka av pga värmen.
 
Maj- Augusti
 
Tiden rullade på jobbade tränade och hade 2 veckors semester. Det som hände var att det behövdes semster från träningen också. Det var mindre bra, kom till baka efter 5 veckors uppehåll och total skit i kroppen....det var ett stort bakslag. Nu visade sig trots allt att jag kom tillbaka riktigt bra på bara några veckor och det var skönt.
 
Tog det stora steget jag har längtat efter sååååå länge.
När mitt vik började lida mot sitt slut så fick jag frågan av min chef hur mycket jag ville jobba, jag hade tänkt och funderar jättelänge på hur jag skulle göra.
Nu bestämde jag mig, jag ska jobba 75%. Jag chockade min handläggare på FK, min sjukgymanst blev helt förskräckt....tills jag förklarade hur jag tänkte.
Hemma kan jag inte...städa, renovera, tvätta och hålla igång. På jobbet klarar jag av att göra det jag ska göra alltså är det bättre att jag är på jobbet och gör ngt vettig än att sitta hemma och må dåligt över sådan jag inte kan göra.
DET köpte min handläggare och flera andra som tyckte jag var lite knäpp.
Med detta beslut så gick jag från 50 -75% och så tränar jag drygt 25 %/vecka så helt plötsligt skulle jag köra igång heltid kan man säga.
Någon gång mellav varven innan jag startade så vaknade jag med ont i magen och undrade vad jag hade gett mig in på.
 
September
 
Här startat jag min nya tjänstegrad, mina nya och gamla uppgifter samt min träning fortsätter som innan.
Tyvärr så gick det bara ett par veckor så drabbades jag av något slags skov, benen slutade fungera och jag hade nervsmärta utan dess like.
Höll på att bli inlagd  eftersom akutortpeden trodde på ett nytt diskbråck lyckades avstyra det iaf men det  blev akut MR dagen därpå som visade att jag är bättre i ryggen efter min diskop, dock lägre diskhöjd och det är väl kanske inte så bra. hade något annat konstigt som inte vet vad det står för och så har jag en buktande disk i nacken.
Så länge det är benen som är sämre så fungerar det att jobba för jag rullar mera, så vara hemma och vara sjuk har inte varit aktuellt.
 
oktober - december.
 
Hösten har bara gått bra när det gäller jobbet, när det gäller kroppen så har det svängt ganska bra upp och ner och smärta och smärtfri kors och tvärs.
Värst var det när snön och kylan kom, då trodde jag nog att jag skulle tappa huvudet så ont i nacken hade jag.
Fick kommentar att jag har blivit sämre sedan jag började jobba mera MEN jag vände på det och sa: Förut så var jag alltid längst ner hela tiden men nu kommer jag upp till ytan emellan åt innan det blir en dipp igen.
Ska kanske tänkte lite mer på hur jag mår när jag jobbar och välja vilka steg jag ska gå och verkligen se till att hålla stressen nere, det fungerar för det mesta.
 
Jag har tagit flera steg åt det hållet jag vill och jag hoppas att 2013 ska forstätta ge mig nya utmaningar och låta mig lyfta och lära mig nya saker. Stå och stampa med samma sak är inte min grej och har aldirg varit och kommer aldrig att bli heller.
 
Jag hoppas att alla där ute får ett underbart 2013 :)
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Zanna

En glad kvinna i sina bästa år :) Tar tag i saker som kommer ivägen och hoppas kunna inspirera andra att aldrig ge upp.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela